Förvirrande dag

Livet är härligt, jag har mått bra i nästan två veckor nu. Det är en helt ny känsla för mig och jag försöker verkligen att leva i stunden så ofta det går. Häromdagen fick jag en riktigt bra start på dagen, vilade, bloggade, lunchade med Emma och så körde jag in till stan för att jobba. Från bilen till omklädningsrummet lyssnade jag på min ipod och kände mig faktiskt riktigt lycklig, men säg den lycka som varar. När jag skulle öppna mitt skåp insåg jag att jag hade tappat min nyckel på vägen. Jag lämnade mina saker, gick tillbaka för att leta och kom på att jag hade glömt parkeringskortet inne i bilen (det behövs för att komma in i garaget), ha´de tur som mötte en arbetskamrat som släppte in mig. Jag hittade kortet men inte nyckeln och gick tillbaka. När jag kom fram kom jag på att jag lagt kortet som jag behöver för att komma in på mitt jobb i omklädningsrummet..... mötte som en ny arbtskamrat som släppte in mig. Jag hittade aldrig nycklarna och vaktmästaren fick klippa upp mitt lås. Det tog några timmar att varva ner och hitta tillbaka till mitt inre lugn, men tänk vad snabbt man kan tappa lyckokänslan och harmonin.