Mammaledig på låtsas

Det har varit en ljuvlíg dag och ändå är jag trött och stressad. För ett litet tag lekte jag mammaledig igen och jag tycker om det livet, men så gör sig verkligheten påmind igen. Klockan är fyra och jag borde verkligen börja laga mat, men jag känner inte för det, jag sitter hellre med min dator trots att barnen bråkar och skriker och tror att den är deras, men den är faktiskt min. Fan, jag tänker tagga ner och vara oduktig och mänsklig idag, jag struntar i matlagning och Danne köper hem pizza. Tänk om någon får reda på att familjen präktig inte tänker laga en hemgjord och näringsriktig middag ikväll, tänk vad folk skulle tycka och tro om oss. Mina tre dagars ledighet börjar gå mot sitt slut och imorgon är det återigen dags att jobba. Visst är det roligt att jobba, men ändå jag hade inte klagat på att få vara hemmafru. Som det är nu känns det mest som att jag går från det ena jobbet till det andra och sedan tillbaka igen. Liksom allt annat i mitt liv så har det här med mitt låga blodvärde blivit en story för sig själv. För tre dagar sedan tog jag det på jobbet och det låg då på 100, när jag tog det idag på vc låg det på 117. Måste säga att det inte låter så troligt, så vilken apparat är det som inte stämmer. Dessutom blev jag uppringd av vc imorse som sa att jag skulle ta en hel massa prover som doktorn ordinerat. Första gången jag var där vid nio hade dom fel på datorerna så då gick det inte att ta prov, andra gången jag var där vid halv två hade dom helt enkelt stängt labbet, när jag var där tredje gången idag vid tre, ja då skulle jag bara ta ett prov och om det då inte var bra skulle jag komma tillbaka en annan dag för att kunna ta ett fasteprov....suck. alltså ska jag dit för en fjärde gång imorgon förmiddag.

Opedagogisk men mänsklig.

Det här med Axels glasögon är en följetång i sig själv. Han gömmer, kastar iväg, tappar bort, tar i sönder och glömmer. Vi har provat allt och ingenting fungerar. Igår fick jag världens break och tryckte på honom glasögonen i ren ilska, kom in på dagis med en hysterisk unge och mig själv som ett ilsket nervvrak. Idag fick jag på honom glasögonen och när vi kommer in på dagis tittar han på mig med ett stort leende och säger, jag glömde glasögonen i bilen....suck. När jag var som argast drog jag till med ett, om du inte använder dina glasögon nu kommer du att bli blind när du blir stor. Det var efter jag sa att tomten inte kom med några julklappar om han blev av med dom fler gånger. Shit vilken opedagogisk mamma jag är, men jag är fasiken mänsklig iallafall. Någon som har något tips på hur man får världens mest envisa unge att ha sina glasögon på sig, snälla hjäääälp !

Systund med bokstäver

Det har varit en dag för återhämtning idag, en lugn mysig dag som det bara kan vara tillsammans med Emma. Tanken från början var att åka till Ikea, men eftersom Elin inte mår jättebra hoppade vi över det och tog det bara lugnt....i fem minuter, sedan började vi sy och idag blev det bokstäver. Himla bra var det att både Elsa och Elin börjar på E så jag fick åka lite snålskjuts med mallarna och tankearbetet (som vanligt). Förra gången vi sydde höll jag på med en filt, men den och jag blev inte riktigt vänner och den åkte då åt helvete. För att ta bort låsningen var jag tvungen att avsluta det hela idag och jag kan säga att det inte var roligt att sitta brevid mig och höra alla svordomar. Jag ska Fan aldrig mer sy i fleece. Anton har nu tjatat i några veckor så äntligen hann jag fixa hans beställning, två gula mössor, en med flagga och en med fotboll. För att summera så är jag nöjd med dagens resultat.

Mmmm....vad jag är röksugen

Jag är lite besviken på mina vänner och en del annat löst folk i min omgivning. Det var så många som var snabba att klaga på att jag rökte och tjatade supermycket på att jag skulle sluta, men nu när jag äntligen slutat och varit rökfri i fyra månader är det dåligt med uppmuntring och pepning. Det är såklart att det är jag själv som vinner på att jag inte längre röker, men det hade varit roligt att höra någon gång att jag har kämpat på bra.

Nu är det tid igen...

Om en månad är det äntligen dags, jag längtar redan. Vad som ska hända, jo det ska jag berätta, jag ska på sittning till Benny Rosenqvist och det är superspännande. Vad kommer han att säga, kommer han att träffa rätt eller är han helt ute och cyklar. Jag vet att inte heller han kommer att lösa alla mina livsproblem, men dom säger ju att hoppet är det sista som överger människan, så varför inte, han kanske inte löser alla, men han skulle kunna berätta om meningen med livet för mig. För er som inte är helt med på vem Benny är så kan jag berätta att han är ett medium som ska vara mycket duktigt. Han har skrivit några böcker, håller privata sittningar och storseanser och har även en egen tidning som heter Nära. I slutet av oktober ska jag träffa honom och jag är redan nervös. Om du är nyfiken så kolla in hans hemsida http://www.bennyrosenqvist.se/

Tradigt blodvärde

Jag funderar på att ringa vårdcentralen och boka en tid till doktorn. Jag mår inte helt bra och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Inget farligt, men tradigt att gå runt och känna sig sjuk. Jag blir ofta kallsvettig, har mycket huvudvärk, mår illa, har halsbränna och känner mig trött. Jag har räknat ut att jag har en magkatarr men efter en månad med receptfria tabletter (som man bara fick ta i två veckor) och det inte hjälper så är det kanske läge att kolla upp det. Jag tog ett hb (blodvärde) på mig själv igår och det låg på hundra så det är inte alls konstigt om jag känner mig dålig, men att därifrån börja äta järntabletter, det är ett långt steg. Jag får se hur jag löser det eller lanske det helt enkelt går över av sig själv. Det löser sig alltid sa han som sket i vasken.

Snart över den magiska gränsen

Det är bara att inse fakta och acceptera att om några månader har även jag passerat 30 års strecket. Jag har ingen åldersnoja på något sätt utan jag tycker tvärtom att det är ganska skönt att vara vuxen och framförallt är jag glad att jag slipper vara tonåring mer. Det var faktiskt den värsta tiden i mitt liv och jag skulle aldrig vilja göra om det. Det är skönt att vara vuxen och jag känner mig en bra bit klokare nu än för bara 10 år sedan, så mycket har hänt med både mig och världen som snurrar runt mig, hihihi. Faktum är att mitt största bekymmer för den stora dagen inte är åldern och inte hurvida jag ska ha någon fest (det struntar jag förmodligen helt i) utan vad jag ska önska mig i födelsedagspresent. Det är så mycket som jag skulle vilja ha och så lite av det som är troligt att jag skulle få. Först önskade jag mig en hammock eftersom jag älskar att slappa, tänk att få ligga där och läsa en bok och bara vila en stillsam sommardag...ehhh eller inte i mitt liv, sedan gav jag upp den iden och kom på att jag verkligen vill ha en riktig systemkamera, en såndär som liksom bara tar en massa kort direkt, det låter så häftigt. Nu har jag kommit på att jag önskar mig både en systemkamera OCH en symaskin. Men ärligt, jag måste bara ha en symaskin, men jag vill ju ha kameran med. Shit det här blev jobbigt, kanske tur att man bara får önska sig och inte kan bestämma vad man ska få. Det är iallafall några månader kvar så mina vänner och släktingar har god tid på sig att bestämma sig.

Malte

Jag vet, ett fånigt kort, men med Danne som fotograf under dopet så fanns det inte mycket mer att hämta i kameran. Det här är Malte Vincent och jag är hans gudmor eller typ fadder eller nåt. Han är tre månader och jag fick iallafall äran att bära fram honom till dopet. Det var dock ett jobb som inte får förringas på något sätt då malte väger 7,7 kg. När jag hade burit honom i samma ställning i en halvtimme och prästen tog honom då skakade mina armar av mjölksyra, men det var det värt. Han var jätteduktig hela dopet och det var minsann jag också då jag kunde alla psalmerna och bönerna utantill. Bror min har alltså valt helt rätt person för detta viktiga uppdrag att fostra hans son i den kristna tron, hihihihi.
Ps, för er som inte vet, min bror Andreas i bakgrunden.

Min egen bokmässa

Trots att jag inte hade möjlighet att vara med på årets bokmässa så fick jag iallafall några böcker därifrån. Emma köpte Babblarna till mig och Elsa både som småfigurer och i bokform. Elsa och Elin tycker mycket om dom och naturligtvis så som hängivna föräldrar älskar även vi dom. Som den shoppingberoende människa jag är så var det extremt jobbigt att inte få köpa en massa böcker så tillsammans med Emma hade jag en egen liten bokmässa igårkväll då jag beställde lite böcker på internet. Det blev några fler Babblarna böcker, Benny Rosenqvists bok Ljusfolket och Caroline Af Ugglas nya bok. Jag väntar och längtar.

Underbara höst

Jag har tänkt att sätta mig ner och blogga ett flertal gånger under veckan men det blir aldrig av, det är alltid något annat som kommit emellan. Efter jobb är det helt omöjligt då barnen och matlagningen kräver min fulla uppmärksamhet, sedan är det disk, städröjning, läxor, sagoläsning, nattning och precis här skulle jag kunna sätta mig ner, men då kommer Daniel och vill umgås, tv:n kallar på mig och jag sjunker djupt ner i soffan. Mitt liv är inte anpassat för att blogga, men än ger jag inte upp, det ska gå om det så bara blir en gång i veckan. Jag har funderat på massor av saker som jag skulle vilja skriva om, men tror ni att jag kommer ihåg...nope. Jag har kommit på att det är hösten som är min absolut bästa årstid. Det finns inga krav på att vara ute bara för att solen lyser, alla småkryp och mygg håller på att dö, det är snyggast kläder under hösten, vi är inte nakna och svettiga och inte heller påbylsade med 28 lager av kläder. Det är skönt ute och framförallt är det mycket vackert.

Lilla minsting Ljungdahl

Jag tänker ofta på hur bra jag har det med min fina familj, min härliga man och våra underbara barn. När vi hade två barn önskade jag ibland att jag skulle vara nöjd med dom, vi hade ju allt och vi kunde ge dom av vår tid, vi hade pengar att ge dom det dom behövde och det fanns plats för dom. Problemet var bara att hela min kropp skrek efter ett litet barn till, jag var inte färdig. Nu har vi tre underbara barn och jag känner att vi fortfarande har någorlunda tid till alla tre, pengar att försörja dom och plats i huset för oss alla.... det är bara det att jag fortfarande inte är färdig, jag vill ha ett barn till. Förmodligen tänker ni som läser nu att jag aldrig kommer att vara nöjd, men så är det inte, jag vill inte ha fler än fyra, efter fyra är jag nöjd, men om vi någon gång ska ha det sista barnet i syskonen Dalton skaran så måste vi först ha mer pengar (det är dyrt att matcha kläder till fyra stycken, hihihi), vi måste ha större bil och eventuellt ett större hus och framförallt måste jag må bra och vara stabil. Vi har iallafall inte bråttom så en dag då kommer nog lillebror/lillasyster Ljungdahl och vi väntar på dig.

Dötrist, hemskt och ...alldeles underbart

Idag är det bokmässa i Göteborg och jag har ingen möjlighet att åka dit, men vad kan väl en dag på bokmässan vara, urtrist och töntig och .....suck alldeles alldeles UNDERBAR ! Jag älskar verkligen att åka dit, det är liksom årets höjdpunkt i alla kategorier och det kommer att dröja ett helt år innan jag kan åka dit nästa gång. För att känna av mässan bara lite så har jag skickat mina vänner att köpa lite böcker till mig, kommer att bli mycket spännande att se vad dom kommer hem med och vad dom tror att jag är intressead av. Jag ska dock inte klaga, för istället för att röja runt på bokmässan och göra av med alla våra pengar så har jag fått äran att bära fram min brors son Malte till dopet. Jag vet inte under vilken kategori jag går under om det är Gudmor eller fadder, i vilket fall är det ett hedervärt uppdrag som jag kommer ta på fullaste allvar.

Kärlek

Jag hållar tummarna och tänker på dig idag min fina.
Kärlek

Städstrejk

Hela helgen har jag städstrejkat och här ser för jävligt ut. Det pinsamma är att svärmor ska passa barnen några timmar ikväll, men jag tänker faktiskt inte bry mig om det. Varför ska jag offra mina tre lediga timmar nu på förmiddagen på att städa för att det ska vara likadant när jag kommer hem ikväll igen. Jag är så trött på att ständigt städa och plocka undan efter alla andra. Om jag lämnar huset helt blåst och åker och jobbar kan jag räkna med att det är kaos när jag kommer hem. Om jag åker iväg i två timmar för att sjunga i kör, får jag städa lika länge när jag kommer tillbaka. Jag är trött och jag vill inte mer. Jag vill att vi alla ska hjälpas åt, plocka undan våran egen skit efter oss.

Pappa kom hem...

Jag saknar Daniel och ett normalt familjeliv. Danne har jobbat varenda ledig stund den senaste månaden och nu känner jag att jag inte orkar mer. Jag vill ha hem honom för att kramas, träffa och prata med en vuxen människa, för att vi behöver sätta upp hyllor och hjälp med barnen och allt som hör till. Jag är så innerligt trött att jag inte orkar dra mer ensam. Pappa kom hem...

Agggghhhhhhh

Varför, jag bara undrar varför tar man inte ut en burk med lingonsylt från kylskåpet som läcker så att det är sylt överallt ????? Istället lägger man en servett under och låter möget stå.... Daaaaaaaniiiiiel !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hittade

Glasögonen är hittade !!! Dom låg i Daniels sänglåda. PÅ allvar, finns det någon sorts GPS anordning till glasögon, för i så fall behöver vi den NU. Nu ska jag ha stenkoll på glasögonen och dom ska sitta på Axel och ingen annanstans.

Våga sjunga

Idag har jag börjat sjunga i kör, våga sjunga kören heter den. Japp, det är helt sant och helt otroligt eftersom jag är totalt tondöv, men man säger ju att man ska testa nya saker i livet så varför inte utmana sig själv på det man är sämts på. Iallafall var det jätteroligt och jag är glad att jag gått med. För första gången på riktigt länge kände jag mig glad och lycklig. Jag var där både med huvudet och kroppen, jag kände, jag njöt och jag sjöng !

Glasögon helvete

Jag är så vansinnigt trött på dom här förbannade jävla glasögonen. Axel vägrar att använda dom. Jag köper nya, han blir av med dom, vi fixar nya, han tar i sönder dom, jag köper nya, han slänger iväg dom. Hur i helvete ska jag bära mig åt för att han ska använda dom ?!?!?!?!

Härlig kväll

När jag kom hem från jobb igår eftermiddag hade Daniel storstädat hela huset, det är sådant som gör mig kär. Då älskar jag Daniel extra mycket, han är den allra finaste. Kvällen igår bjöd på fantastiskt sällskap, mycket god mat och vansinnigt mycket goda kräftor. Vad kan vara bättre en kväll med kräftor än att få vara tillsammans med dom finaste och bästa vänner. Tack Emma & Pierre, Inga-Kerstin & Pether och alla ni andra för en mysig kväll. Tänk att jag får vara en av flickorna....

Kräftskiva

Kräftskiva om en timme och jag har ingenting att ha på mig, hjälp.... Jag får göra det bästa av vad jag har, måla mina tånaglar, letar upp en gammal bh längst in i garderoben så känns den som ny, skjortan blir för en gångs skull struken, en liten sjal till, lite mascara och vips så känner jag mig lite finare än vanligt och för alla andra ser jag ut precis som jag alltid gör. Jag är inget vidare på det här med fest, klä mig fin och allt vad det heter, jag är ju inte så flickig av mig, men det får gå ändå. Det ska bli jättemysigt att få gå på kräftskiva med Daniel ikväll och barnen har med hjälp av farmor och farfar kommit till mormor och morfar. Klart att jag skulle jobbat ikväll, men jag lyckades byta tur. Fan vad svamligt det här blev, jag kan lika gärna skriva att vi ska på en skitrolig kräftskiva ikväll och jag ser för jävlig ut som vanligt. Ha en jävligt bra helg för det ska vi ha.

Kram Lotta

En kubikmeter

Hur många personer får det plats i en kubikmeter ???

1, 2, 3, 4 5, 6...

...7, 8 (Anton 0ch Axel längst in...)

Familjesemester i Tingsryd

Elsa i regnet på campingen

I helgen var vi i Tingsryd tillsammans med Daniels föräldrar och syskon med familjer. Det är trevligt att träffas allihopa vilket inte händer särskilt ofta och kusinerna tycker så mycket om varandra. Vi åkte till Tingsryd just för att Daniels mormor är född och uppväkt där och att han och hans familj var där uppe mycket under sommrarna när dom var små. Tyvärr regnade det hela lördagen, de andra dagarna var det bra väder. På söndagen åkte vi till Carlshamn där vi besökte Kreativum vilket dom allra flesta tyckte var jätteroligt, ett ställe som verkligen är att rekommendera. Helgen avslutades i Kollevik med en härligt god fiskmiddag nere i hamnen med trevligt sällskap.

Elin och Axel tycker så mycket om varandra

Daniel och hans mamma skalar potatis

Anton och Axel på Kreativum

En bild säger mer än tusen ord

Mmmm så gott

Vardagen är här

Min allra finaste Anton

Det har blivit en lite ofrivillig bloggpaus, men jag tror att jag kan komma igång nu igen. Främsta skälet är att datorn har krånglat och den andra anledningen är att jag har börjat jobba. Vi håller på att lära känna vår nya vardag och det är inte helt enkelt. Anton har börjat i andra klass och det är lite högre krav som gäller, han slutade vårterminen med att berätta att han blev retad dagligen i skolan och nu gäller det att se till att inget av det som tidigare hänt kan upprepas, att lärare och övrig personal tar sitt ansvar och skyddar barnen. Axel går på dagis sista året och håller på att vänja sig vid långa dagar och tidiga morgnar igen och att Elsa har börjat hos honom. Han har jätteofta ont i sin mage och jag har nu slutat tro på att det skulle vara mjölkproteinallergi, det måste vara något annat som är fel. Daniel jobbar på som vanligt och ännu mer än det, vi är glada när vi träffar honom.

Min lille snygge Axel

Elsa har börjat på dagis och jag trodde ärligt att det skulle gå bra mycket lättare än det har gjort. Vi vet inte om hon är sjuk eller hon bara har kommit att det inte alls är roligt när mamma går ifrån henne, det kommer verkligen att bli tufft både för henne och mig under hösten. Vi har kommit varandra extremt nära och det är svårt att knyta upp de banden, det är inte bara hon som gråter när jag går.... Jag har som jag tidigare nämde börjat jobba igen. När jag var inne och jobbade två månader i vintras fick jag magkatarr, den försvann lika plötsligt som den kom när jag åter blev mammaledig, nu två dagar på jobbet har den åter gjort entre. Trots allt är det skönt att åka till jobbet, man får en paus från familjen och kan uppskatta den mer när jag kommer hem igen, men visst är det speciellt att vara mammaledig. Jag tror att vi sakta men säkert kommer att hitta in i vår verklighet och det är klart, det ska väl inte vara enkelt att leva.

Min härliga lilla unge