Middagsstrejk !!!

Det är Fan inte någon mening med att stå och kämpa med att laga mat till den här familjen, det är ju ändå ingen som äter möget !

Aj, vad jag älskar dig

Jag har en liten tjej som har mycket känslor i sig, hon tycker så mycket om att hon bits när hon pussas och en kram kan bli ett slag. Jag kan förstå henne, jag kan också känna att jag älskar mina barn så mycket att jag vill krama dom hårt, hårt. Hoppas bara hon lär sig snart att man inte får lov att bitas, annars kanske alla på förskolan kommer tycka illa om min lilla Prinsessan Dalton.

Min allra bästaste vän

Den allra finaste av människor och hon är min vän.

Jag älskar dig Emma !!!

Satayspett med jordnötssås

Det är visserligen inte måndag då jag alltid annars brukar skriva min veckomatsedel och åka och storhandla, den här veckan väntar jag till imorgon torsdag (är du inte imponerad Lotta) för att jag ville använda upp saker jag hade i frysen. Nu är det iallafall dags att handla mat då det ekar i skafferiet, men vad ska vi äta den här veckan, alla våra gamla maträtter börjar kännas lite tråkiga. Jag tänkte att om ni som läser min blogg ger mig ett recept som ni brukar göra till vardags så kan ni få ett av mig så byter vi och alla får en roligare vecka. Här kommer mitt.

Kycklingsatayspett med jordnötssås

500g kycklingfile

1 1/2 dl kokosmjölk

1/2 tsk salt

1/2 msk gurkmeja

Sås

1 msk röd currypasta (stark el mild)

2 dl kokosmjölk

2 msk jornötssmör

citron

2 msk socker

1/4 tsk salt

Blanda kycklingen med de andra ingredienserna och låt stå i 30 min. Stek kycklingen och trä sedan upp på spett (frivilligt). Hetta upp olja i pannan och lägg ner currypastan. Häll i kokosmjölken och koka upp. Lägg i jordnötssmör, socker och salt. Pressa i lite citron (inte för mycket).

Servera med ris och sallad.

Den här rätten tycker vi är supergod, var försiktig med currypastan bara så den inte blir för starkt. Om du tycker att receptet är rörigt (det gör jag) så fråga bara, jag hittade det på någon receptsida på internet och det var troligen en thailändsk kvinna som skrivit ner det och det tog ett tag för mig att greppa. Lycka till och smaklig måltid.

Dyngkåt

Det här är en av de absolut bästa böcker jag läst, För mig är den klockren och om jag hade haft språket kunde det lika gärna varit jag som skrivit den. Tveka inte, bara läs den och ge mig sedan gärna en kommentar efteråt om vad du tyckte, om du redan läst den så kommer du inte heller undan, berätta. Jag tror att det här är en bok där det finns minst en sak som läsaren inte glömmer och min handlade om kravlöst sex, hon har så jäkla rätt.

Fullständigt invaderad

Det har inte blivit något bloggskrivande de sista dagarna då jag har haft problem med min dator. Virusprogrammet slutade helt att fungera 14 dagar innan licensen gick ut. Jag blev fullständigt invaderad av virus som inte blev borttagna. Jag tänkte ringa till Norton och få support om vad jag skulle göra, men jag struntade i det när dom sa på sin telefonsvarare att det skulle kosta 130kr bara att få prata med dom. Har ett företag verkligen rätt att ta ut pengar av mig som kund för att ge support om sin vara som kunden redan betalt för, jag tycker iallafall att det är för jävligt. Jag fick betala för en ny period och två dagar senare fungerar allt igen.

Målarverkstad

Elin upplever färgen med munnen

Idag har vi haft målarverkstad här i huset. Tanken från början var att jag och barnen skulle måla akvarellmålningar, men det drällde in några kompisar till Anton och även lilla Elin ville vara med. Jag och de stora barnen började med akvarellfärgerna och det blev många fina tavlor, Axel som aldig tidigare ens har velat hålla i en pensel, han målade för glatta livet. Anton är så himla duktig och har fått en konstnärsgen som verkligen inte kommer från hans föräldrar iallafall. När killarna var färdiga entrade Elsa och Elin bordet och har nu målat med fingerfärg för första gången eller som Emma sa, man ska uppleva fingerfärg och det kan jag väl villigt erkänna att dom gjorde. Det började lite försiktigt för att sedan helt urarta.Det tog ungefär trekvart att måla och en och en halv timme att göra rent efteråt. Vi har några tavlor kvar att måla och när allt har torkat ska vi bjuda in till vernissage med dryck och ett lite mindre tilltugg där vi säljer tavlorna till högstbjudande.

Elsa målar sin allra första tavla

Sebastian, Anton och Axel skapar

Axel fullt upptagen av sitt målande

Vill ha Villervalla

Mitt allra största intresse är (förutom mina barn) barnkläder. Jag fullkomligen älskar att titta på dom, känna på dom, köpa dom och att sedan ta på dom på barnen och matcha. Jag vet att jag är knäpp, men det är ju så roligt. Det finns ingenting som kan göra mig så glad som att barnen är riktigt fina i nya rena kläder. Problemet med min hobby är att det är så fruktansvärt dyrt och det är framförallt om man som jag tycker att det är lite roligare med kläder som inte alla andra har. Fördelen är att jag trots allt måste köpa kläder till mina barn några gånger om året, men när jag det har jag alltid dåligt samvete. Just nu väntar jag på att POMPdeLUX ska släppa sina höstkläder, Villervalla har kommit med jättehärliga nya ränder och då ska vi inte prata om allt man kan hitta på Internetsidan Linus & Lotta. Tråkigt är bara att nu när Anton har kommit upp i större pojkstorlekar så finns det nästan inga fina kläder alls till honom. Varför måste alla skor och kläder vara så babbliga (Axels uttryck), varför gör man inte rena fina mönster UTAN Hello Kitty och Spindelmannen. En enkel röd sandal eller en enfärgad tröja det hittar man inte på skopunkten eller H&M, när då får man så vackert ta fram dom stora pengarna och handla på Vincent eller Benetton. Tyvärr är vi inte riktigt så rika som jag ibland skulle önska så det får bli Lindex och H&M för oss vanliga dödliga och ibland någon joker på Villervalla.

Kärlek på liten yta

Är det konstigt att mamma Lotta och pappa Daniel inte får plats i sin egen säng. Det är märkligt, varje kväll lägger vi dom i sina egna sängar och varje natt kommer dom in till oss på ett eller annat sätt, men dom är ju så goa våra härliga ungar så dom får väl fortsätta att sova hos oss. Vi skiter faktiskt i vad alla duktigheter säger, vi tycker iallafall att det är mysigt om än något trångt.

Malmöfestival

Måste säga att årets Malmöfestival var för mig en besvikelse, vi var igår på barnloppisen där vi hade hoppats på att kunna köpa lite roliga leksaker och böcker, men i princip fanns det bara en massa urtvättade kläder. Tanken från början var att jag och barnen skulle följa med Emma, Pierre och Elin, men vid närmare eftertanke åkte Anton & Axel till farfar istället. Jag tror att dom båda hade det betydligt lugnare och roligare där dom var, det är en av de saker jag har lärt mig att välja bort för barnens skull, någon gång om året för deras del med marknader och dyligt, sedan räcker det. Dom har ingen chans att sortera alla intryck och helst vill dom ha allt dom ser och om dom då inte får det så bryter helvetet löst, dåliga föräldrar eller barn som behöver ha det lite lugnare ? Festivalen i sig var inte heller särskilt imponerande, långt mellan allt och mycket matbodar borttagna och då tänker jag framförallt på mina älskade glasnudlar med små vårrullar, det är ju så gott.

Fredag

Livet börja komma ifatt mig igen. De sista dagarna har Elsa varit på dagis två och tre timmar ensam och då har jag haft möjlighet att sova och när jag sedan hämtat henne äter vi lunch och sover igen. Jag är så fruktansvärt trött att jag hade kunnat sova varenda dag och natt i två veckor. När jag är så här trött hjälper det inte hur mycket jag än sover om nätterna, det är om dagarna jag hämtar kraft. Jag får lite dåligt samvete gentemot livet att jag inte gör någonting, men det får vara som det är bara jag får lite energi att orka med att leva ett tag till.
Det är fredag idag och helgen är framför oss, jag vet inte alls vad som händer mer än att Daniel ska jobba ikväll och hela helgen. Jag saknar honom, min fina Daniel. Anton är fortfarande sjuk, han har feber och är rejält täppt i näsan, jag hoppas att han är bättre till måndag så att han kan gå i skolan. Han har missat hela första veckan, vilket inte är helt lyckat, men det finns inte så mycket jag kan göra åt det. Jag ser fram emot nästa vecka med förhoppningsvis några barnlediga timmar, för att jag sedan ska kunna njuta än mer av mina barn och min man. Ha en skön fredagskväll.
Kram Lotta

Min dator

Det är så här att jag har en dator, jag inte Anton, jag har en dator. Problemet är att Anton tror att han har en dator, min dator. Självklart ska han få använda denna dator till att spela och titta på barnprogram.Anton är en pojke som är mycket rättvis, så länge det handlar om honom. Om jag har datorn i 15 minuter kan han komma och hävda att det är hans tur för att jag har haft den så länge, men om han sitter i 3 timmar är det inget konstigt alls och om jag skulle hävda att det är min tur så går han fullkomligt i taket av ilska. Jag vill ha min dator. Det finns några olika alternativ, det ena är att vi fixar en dator till barnen, det andra är att vi fortsätter som tidigare, för att han ska förstå att han inte kan få sin vilja igenom bara för att han blir arg och ...ja, vad finns det fler för alternativ ?

Barbafamiljen

Det här är något man bara måste ha, barbapappa och hela hans familj. Jag håller på att samla alla för att ha i min jobbenyckel och på Elsas vagn, jag är snart färdig med den ena uppsättningen, det saknas bara en blå, en gul och en lila. Nu är det inte längre barnen som är snabbast till tuggummiapparaterna i affären, nu är det mamma Lotta som springer dit. Som vanligt är det Emma som har börjat på även den här modeflugan, men det är ju bara som det ska vara. Jag kan tillägga att Elsa som inte kan prata särskilt mycket kan iallafall säga barba.

Nix tack !

Jag börjar bli tokig på dessa förbannade telefonförsäljare, bara idag har dom ringt tre gånger. Det värsta är att dom inte ens hör när jag svarar utan jag måste upprepa mig och säga hallo. Jag tror att vår telefon har varit spärrad tidigare men det verkar som att den spärren har försvunnit. I ren ilska har jag nu kollat upp hur jag återigen ska få stopp på möget och hittade något som heter NIX. Deras telefonnummer är
020-277000, tyvärr räcker det inte att ringa en gång utan jag måste bekräfta om två dagar. Klart att jag kommer att glömma bort det, men ni har kanske lust att påminna mig mina kära vänner och annat löst folk som följer mig och min familj.

Godmorgon mina vänner

Idag känns som en riktigt bra dag, tungsinnet börjar sakta försvinna för den här gången och det känns som att jag faktiskt har lite energi. Jag satt uppe länge inatt med en grej jag kom på när jag gick och lade mig, så det var bara att stiga upp och sätta igång. Skrivandet kom in i ett flow och jag är mycket nöjd med resultatet, dock somnade jag inte förrän vid halv två. Det gör inte saken sämre att Daniel kom hem med en superfin bukett med blommor till mig (för att jag är så bra på att sköta barnen och vårt hem, hans ord).Jag tror snarare att det handlade om att han ville se mig glad och att han då kanske äntligen skulle få en kram.

Mammagruppen

Max, Ville och Elsa på besök i Skånes djurpark

Jag låg och tänkte på vår härliga mammagrupp och hur roligt vi hade det tillsammans, jag hoppas bara att vi på något sätt kan fortsätta att ses fastän vi alla har börjat jobba och verkligheten har kommit ifatt oss. Om jag inte hade vetat vilket jobb det är med ett barn, så skulle jag nästan bli sugen på att ha ett till bara för att få uppleva allt igen. Tyvärr går det inte att göra om och det skulle inte bli dessa fina mammor nästa gång så jag får väl leva på minnena av Elsas första år.

Ville, Vilda, Max och Elsa på skattkammarön i Lund


Första kortet tillsammans Max, Hanna, Ville och Elsa

Försvinn

Kan inte myrorna dra åt helvete ?!?!?!

Var ligger landet där man böjer bananerna

Det här är våran och Welins nya favvolåt, vi lyssnar på den om och om igen, småtjejerna diggar och dom stora tjejerna skrålar, visst är den bra !

Fetmaorsak

Här är orsaken till min nya vikt. Estrellas nya lökringar ät ljuvligt goda, men ack så farliga....

Mumsfillibabba

Elsa hjälper ofta mig att laga mat, hon häller i, knäcker ägg, blandar, vispar och framförallt smakar. Här hjälper hon mig att både blanda och smaka. Ingen annan av mina barn har velat smaka färsen när vi gör köttbullar, men Elsa det är min lilla tjej, hon gillar det precis som sin mamma, mums.

Livet på ett moln

Igår skulle vi vaccinerat både Elsa och Axel när vi var på bvc, men eftersom det känns viktigt att Elsas inskolning fungerar utan att barnen får feber så valde vi att vänta. Nu ikväll så kände jag att Anton var varm, gick och hämtade termometern och vips så hade han 39,4 graders feber. Varför i hela friden kan det inte bara flyta på någon gång. Anton börjar i skolan imorgon och det hade varit bra för honom att vara där. Jag tror att vi har kommit in i en period av alltings jävlighet eller är det jag som är överkänslig och gnällig, är det så att alla andra också har det så här tufft ?!?! Jag bara undrar för om det är så kanske jag borde omvärdera det som kallas livet. Jag är övertygad om att vi väljer våra liv innan vi kommer hit och föds, vi väljer våra föräldrar och alla prövningar, men jag lovar att när jag valde mitt liv så satt jag på ett moln och rökte på, för helt klar i huvudet det var jag fan inte. Jag kan se det framför mig, det klarar jag och det är inga problem alls, ahhh det löser sig. Hög som ett höghus, helt underbart, det låter precis som jag.

Svårt att veta

Igår tog jag på barnen jeans och långarmad tröja eftersom det såg ut att vara svalt och blåsigt, det var en nit, det var skitvarmt och klibbigt och det var verkligen shortsväder. Igårkväll tog jag därför fram shorts när jag förberedde, det är väl klart att det regnar idag så att jag får göra om alltihop och ta fram nya kläder.

Nu lägger jag ner för idag...eller inte..

Har varit på Elsas första inskolningstimme idag. Hon var jätteduktig, sprang runt och undersökte alla saker och lekte med fröken Sandra, framförallt kranen på toaletten fick sig en extra titt inför framida dagar. Efteråt gick vi hem och åt lunch och jag bytte kläder för att vara fin när vi skulle till bvc. Elsa och jag åkte därefter och handlade lite saker vi glömde igår och sedan körde vi och hämtade Axel. Han klarade 5-års kontrollen galant med allt vad det innebär som att rita, klippa, hoppa och springa, en standardunge alltså. Slutligen körde vi och hämtade Anton på fritids och när jag står där och pratar med hans fröken så frågar hon om jag är trött idag....jag har tagit på mig tröjan bak och fram OCH in och ut. Kunde inte någan annan berättat det här lite tidigare för mig ???
Vi åkte hem och lagade mat, då häller jag helt plötsligt pulvret till currysåsen i kastrullen med kokande frikadeller, är det dags att lägga ner verksamhjeten nu ????

Ett hjärta av guld

Kiss, bajs, avundsjuka, bråk, lögner, mobbning, slagsmål, svordomar, skrik och ett underbart litet hjärta av guld, hur länge kommer vi att orka kämpa ?!?!?!

Mitt förskolebarn

Nu är det dags, om tre timmar är Elsa ett förskolebarn. Det känns märkligt, tänk att min bebis ska börja i förskolan. Axel har längtat jättemycket, jag är bara rädd att han ska vakta sin syster lite väl bra, sist vi var och hälsade på gav Axel en annan pojke en smäll för att denne kom för nära Elsa, hihihihi. Det är helt klart dags för den lilla huliganen att få leka av sig med andra barn och få en annan stimulans, men vi har ju haft det så mysigt hemma tillsammans (säger jag nu när det är över...). Jag har iallafall tur att jag har dom tiderna på mitt jobb som jag har, det gör att jag har många dagar jag kan vara hemma och mysa med mina barn och vi kan träffa Emma och Elin. Nu ska jag gå upp och väcka syskonen Dalton och ta fram kläder, dom måste ju vara fina och matchande idag.

Det flyter

Nu när vi har sytt haklappar och tygpåsar så tyckte jag att det var dags för mössor. Dessutom måste ju barnen ha matchande mössor med sina jackor. Sagt och gjort, igår blev det åter syverkstad hemma hos Emma och här är dom mössor som jag lyckades få ihop innan Emma sabbade sin symaskin. Det är ett bra sätt att få ut all rasatlöshet från kroppen och jag har en förmåga att helt glömma bort tiden när jag syr, jag bara är. Det är dom här stunderna jag har letat efter. En rolig stund med mycket snack, en stund av krativitet och en stund för mig själv att ladda upp batterierna inför en ny vecka med barnen.

Mina underbara barn

Vi var på fest igår och hade jättetrevligt. Det kom en känsla över mig som jag aldrig tidigare kännt. Jag var sprickfärdig av stolthet över mina barn, jag tycker att dom är så vackra, söta, fina och duktiga. Självklart tycker jag att mina vänners barn också är härliga ungar, men dom är inte som mina underbara varelser. Jag säger som Emma, tänk vad märkligt att dom tre allra finaste barnen i världen har kommit till just oss.

Vill inte....

Nu är det dags igen, en av mina maniska perioder är på väg med full fart och jag har inte en aning om hur jag ska stoppa det. Det kryper i kroppen, jag blir rastlös och plötsligt så känns det som att inget kan vänta, allt måste bli gjort NU och allra helst redan igår. När jag vaknade imorse låg jag och tänkte på alla hyllor vi (Daniel) måste sätta upp, vi måste köpa gympakläder, skor och ryggsäck till Anton. Jag känner att jag måste köpa, fixa, göra och jag kör på tills jag stupar. Jag handlar utan att bry mig om konsekvenserna och min omgivning. Hoppas att det går över fort den här gången. Det jobbiga är att när den här perioden väl är över kommer det en mycket värre period när jag är ledsen och mår dåligt, ska det aldrig ta slut ?!?!?!

Välkommen Lovis

Efter att ha suttit hemma med barnen i en hel vecka utan att kunna göra något så fick jag ett av mina spontana ryck igårkväll. Jag tog Elsa med mig och körde dom 10 milen upp till mormor och morfar. Det blev en jättemysig liten minihelg och vi fick även träffa vår nya familjemedlem. En liten tjej som har fått namnet Lovis, min syster var lovad att få bestämma, men som storasyster vet jag hur jag ska få min vilja igenom och som vanligt så vann jag. Lovis är en helbusig liten gullig tjej, hon passar in i familjen med andra ord.

Ont i magen

Axel har jätteont i sin mage. Han har haft det i några dagar nu och jag vet inte riktigt vad som är fel. Jag tror att det beror på hans mjölkproteinintolerans, men det konstiga är då att han helt utan problem klarar att äta glass med mjölk i men att han skulle reagera på mannagrynsgröt. Det borde vara så att kokt mjölk var bättre ??? Jag vet iallafall inte, just nu ligger han och sover och jag kommer att vara noga med vad han äter den närmaste tiden, stackars lilla§ Axel.

Ensam och övergiven

Idag är en sån dag då jag känner mig ensammast i världen. Anton har cyklat till fritids och Axel & Elsa är hemma hos mig. Daniel jobbar hela dagarna och alla kvällar och kommer bara hem under kvällsmaten. Jag saknar honom och jag saknar Emma som är i Göteborg. Vi vet inte vad vi ska göra idag. Hade jag varit ensam hemma hade jag lagt mig i min sköna gosiga säng och tillbringat hela dagen där med att läsa och sova, men det fungerar inte riktigt med barnen hemma. Vi skulle visst kunna gå till lekplatsen, men hur jäkla kul är det.

Under äppleträdet

Picknick i Emmas trädgård under äppleträdet och massor med saft och kakor. Mysigare än så här kan man inte ha det en varm sommardag. Jag undrar bara exakt hur många kakor Elsa fick i sig ?!?!?!

Duktig idiot

Om jag nu ska vara en riktigt präktig mamma (som ingen kan låta bli att störa sig på, hihhi) så måste jag ju leva upp till kraven. Det är mindre än en vecka kvar tills Elsa börjar i förskolan, och naturligtvis måste hon då ha namnmärkta nappar så att hon inte får någon annans snorindränkta napp av misstag...och naturligtvis har hon en egen liten hemmasydd påse där dom ska ligga tillsammans med snutten (INTE trasan).
Vår bvc-sköterska har sedan Elsa föddes, varje gång vi träffats upprepat samma ord till mig. Hon säger, Snälla Lotta, var inte en duktig idiot, det finns det så många andra som är. Jag förstår inte vad hon menar med det ??? Jo, ärligt jag håller med henne och försöker att sänka kraven, men visst känns det här riktigt präktigt.

Babblarna

Det här är Elsa och Babblarna, dom har blivit kompisar och dom träffas varje dag. Elin brukar också vara med och träffa Babba, Bibbi, Bobbo, Dadda, Diddi och Doddo.

Hellre än bra

Igår fick jag ledig dag från familjen och passade då på att ägna mig åt mitt nya intresse, att sy. Det är jätteroligt och hade någon berättat för mig för några år sedan hade jag inte trott på det. Jag har alltid avskytt att sy och nu kan jag faktiskt. Det är väl rätt så enkla saker jag ger mig på, men jag är stolt ändå. Denna gången blev det nya hakklappar till Elsa och många olika påsar till olika ändamål.

Emmas påsar, visst är dom fina !

Tyger från mina gamla lakan när jag var liten

Det blev fint

Det händer saker i det Ljungdahlska hemmet. Idag har vi satt upp lampor på Elsas rum och städat några skåp och lådor, det går sakta men säkert framåt. Elsas och Antons rum är i princip färdiga och vi känner oss väldigt nöjda. Det är bara fönsterbyte kvar och då blir det fönsterkarmar och gardiner också. Jag har ändrat min taktik angående höststädning inomhus eftersom jag inte får med Daniel på detta fantastiskt mysiga projekt. Den nya planen är att när jag ändå röjer under mina vanliga rundor så tar jag ett skåp eller en låda och städar ur, när jag sedan har gått igenom allt röjer jag alla barnens klädlådor på vinden för att se vad dom har växt i. Daniel slipper att vara med och kommer förmodligen inte ens att märka att jag städat, men det hade ju varit mysigt om han varit med.

Antons rum

Elsas rum

Jag kan !

Alltså, jag måste berätta att just nu har jag varit rökri i 2 månader och 6 dagar. Visst är ni imponerade. Jag kan om jag vill, fast den stora stora nackdelen är att jag gått upp 6 kg under samma tid, så om ni ser ett rökfritt fetto rulla nerför gatan om ett par månader, så bli inte rädd, det är bara jag.

Nu lever våra blommor,,,vi köpte nya

Äntligen har vi kommit igång. När hösten kommer och skolan börjar vill jag vara färdig med allting. Huset ska vara städat, schemat färdigskrivet och barnen ska ha nya pennor, suddgummi och framförallt kläder. Idag blev det alltså kärlek på högsta nivå i trädgården, Daniel och jag jobbade sida vid sida och gjorde fint. Han planterade blommor och jag klippte gräset, jag spolade våra stenplattor och han lade ner dom, vilket samarbete, vilken kärlek. Dock är Daniel inte riktigt medveten om denna enorma urladdning bara för att vi städat trädgården, men för mig var det ett väldans långt och mysigt förspel. Undrar nu hur jag ska få honom att vilja vara med och städa alla skåp och lådor inomhus...

Vår fina Hampus

Tidigt imorse åkte Hampus till himlen, vi ses i Nangijala gubben...

Börja om på nytt

Känner mig trött och besviken. Det är Daniels sista semestervecka och på måndag kommer han att börja jobba för fullt. Det var den här veckan vi hade chansen att fixa fint i vårt hus och i vår trädgård, sådär som man gör i slutet av sommaren innan vardagen kommer åter. Jag drömde om att Daniel och jag sida vid sida (med barnen hos farmor) satt och rensade skåp, städade lådor, klippte gräset och satte nya fina blommor. En stund att börja om från början, starta på nytt, men det blev inte så. Daniel har varit sjuk hela veckan. Han har legat och skakat och svettats av smärta i örat på nätterna och varit som en zombie på dagarna. Det är jättesynd om honom, men jag ville ju så mycket och inget har vi kunnat göra.

Kärlek

Men jag har fantastiska vänner, ett mysigt hus, ett bra jobb, härliga arbetskamrater och en underbar nästan helt normal trebarnsfamilj, det kan inte bli bättre !!!

hm..

... fönsterna är kladdiga, blommorna är döda, bilen kostade en förmögenhet att laga, barnen har slutat att äta och vi glömde att ta in dynorna från trädgåden inatt när det regnade ......

suck..

.... och Elsa har nageltrång, toaletten är nerkissad varje dag, Anton är arg, skåp och lådor är i kaos, min mammaledighet är slut, Anton har öroninflammation, diskmaskinen stinker, Axels glasögon har hamnat under gräsklipparen, var ska jag börja ?!?!?!?!

Var ska jag börja ?

Mina små prinsar och min lilla prinsessa

Huset rasar över mig, livet och barnen faller, vad händer ? Mitt liv är som 100 bollar i luften och just nu kämpar jag för att överhuvudtaget hålla dom kvar. Jag måste ta tag i en i taget, men då ramlar dom andra 99 ner över mig. Var ska jag börja ?

Jag har allt en människa idag kan önska sig, det finns inget mer jag kan bergära och ändå är jag inte tacksam över det livet har att ge mig. Fast det stämmer väl inte igentligen, tacksam är jag, men jag vet inte hur jag ska förvalta det. Nä, vilket jäkla svammel .....

Så här är det, barnen bråkar med varandra hela tiden, det har runnit saft längs alla lådorna i köket och ingen har torkat av det, jag borde skriva schema till alla tre barnen, plattorna framför huset har vittrat sönder och vi behöver nya, det kryper i hela min kropp och jag kan inte sova, Anton blir retad i skolan, Daniel har öroninflammation, vi har två dagar kvar av vår semester, pengarna är slut, jag är under utredning för galenskap och jag måste byta lakan i Antons säng....igen. Var FAN ska jag börja ?!??!?!

Anonyma eller officiella tankar

Jag har funderat ett tag på att byta till en anonym blogg. Det är det jag igentligen känner att jag har ett behov för, att kunna skriva om saker som inte bör nå offentlighetens ljus, men som jag skulle kunna skriva om ändå. Det jag skulle sakna skulle vara att lägga upp fina bilder på min underbara familj eller att få en snäll kommentar om något som jag skrivit om. Jag kommer aldrig att bli någon känd bloggare, men är det det jag vill, vad är mitt syfte med min blogg ??? Jag har iallafall bestämt mig den här gången för att fortsätta skriva till er mina vänner och annat löst folk som ändå valt att läsa mina tankar. Ni får jättegärna ge en liten kommentar när ni läst bara för att jag ska ha en aning om vem som läser. Om du däremot läser min blogg bara för att kunna hugga mig i ryggen senare så tycker jag synd om dig att du inte har något bättre för dig i ditt liv än att förstöra för andra.

Kram Lotta