Livet på ett moln

Igår skulle vi vaccinerat både Elsa och Axel när vi var på bvc, men eftersom det känns viktigt att Elsas inskolning fungerar utan att barnen får feber så valde vi att vänta. Nu ikväll så kände jag att Anton var varm, gick och hämtade termometern och vips så hade han 39,4 graders feber. Varför i hela friden kan det inte bara flyta på någon gång. Anton börjar i skolan imorgon och det hade varit bra för honom att vara där. Jag tror att vi har kommit in i en period av alltings jävlighet eller är det jag som är överkänslig och gnällig, är det så att alla andra också har det så här tufft ?!?! Jag bara undrar för om det är så kanske jag borde omvärdera det som kallas livet. Jag är övertygad om att vi väljer våra liv innan vi kommer hit och föds, vi väljer våra föräldrar och alla prövningar, men jag lovar att när jag valde mitt liv så satt jag på ett moln och rökte på, för helt klar i huvudet det var jag fan inte. Jag kan se det framför mig, det klarar jag och det är inga problem alls, ahhh det löser sig. Hög som ett höghus, helt underbart, det låter precis som jag.