
Efter många om och men har nu Axel änligen fått plats på ridskola. Jag har mer eller mindre jagat skolan här i Staffanstorp i ett par månader utan några som helst resultat, men när jag kontaktade Särslövs ridcenter fick vi plats direkt. Igår började han och hela familjen följde med. Dom började med att prata om vilka regler som gällde tillsammans med hästarna och vad hästarna fick äta, sedan var det äntligen dags för själva ridningen. Axel har längtat efter att få rida sedan Anton gick på ridskolan och han var superstolt när han kom upp på hästryggen.

Naturligtvis gjorde jag bort mig som brukligt är i nya situationer. Jag stod utanför hagen och fotograferade när Axel och Daniel red. En av dom andra mammorna började kallprata och sa något om att det var kallt ute och undrade hur det skulle bli till vintern. Om jag hade varit en helt normal och hyfsat seriös mamma skulla jag naturligtvis svarat något i stil med att man fick ta på sig termobyxor och vantar....men inte, jag svarade att då skickar jag hit min man. Mamman blev alldeles tyst och svarade att hon iallafall ska försöka att följa med varannan gång eftersom hon vill följa sitt barns utveckling. Det var ungefär då som jag återigen kände mig som en katastrof mamma.

Nu är vi iallafall igång och man märker att det är hösttermin. Anton går på innebandy på söndagsmorgnar, Saxofon tisdag eftermiddag, Daniel innebandy söndag morgon och kväll, jag på kör på torsdag kvällar och Axel på ridning på lördagsmorgnar. Där emellan jobbar jag varannan/var tredje helg och ungefär två kvällar i veckan. Sedan är det jobb, läxor, hämtning/lämning, städning, matlagning och allt annat som hör en familj till, när i hundan ska vi vila ?!?!?!
4 kommentarer:
Tyckte du gav ett LYSANDE svar...jag hade sagt det samma...skit i alla "präktiga" mammor...
Tänk vilket fint liv du har Lotta!
Glöm aldrig det!
Katastrof mamma??? Nope! Önskar att jag var så kvicktänkt!!!
KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM
Så söt er ryttarpojke är!! :D:D:D
Tyckte att det verkade en knepig mamma där på ridskolan, man kan väl följa sina barns utveckling utan att frysa. alldeles rätt svar. Vad mysigt det verkande i skogen
kram Mari
Skicka en kommentar