Ofta känner jag mig otillräcklig som mamma, men så ibland öppnar jag mina ögon och plötsligt ser jag världen runtomkring mig och inser att mina barn har det mycket bra. Anton har en kompis som verkligen är något alldeles extra, en vän som alltid kommer att skydda honom, som leker med honom alltid vad han än har hittat på. Den här pojken har snälla föräldrar, men dom verkar inte alltid vara så närvarande, pojken och hans bror springer ute sent på kvällarna, ofta utan jackor och knackar på vår dörr halv åtta lördagsmorgnar utan att dom ätit frukost eller tvättat sig. När Anton hade ett av sina utbrott kom pojken och sa att Lotta låt mig prata med Anton, killarna gick upp på rummet och 5 minuter senare kommer Anton ner som en skinande sol, pojken är något helt fantastiskt och han kommer att gå långt i livet om han bara får en chans. Det som gör ont i mig var när jag en dag frågade honom varför han ALLTID vill äta hos oss (i hopp om att få svaret att jag lagar god mat), då tittar han mig i ögonen och säger, Lotta fråga mig en gång till varför jag vill äta hos er, jag frågar igen och han svarade, jag vill äta hos er för att ni sitter hela familjen tillsammans och äter.... Den här pojken är 9år och tar en macka hemma när han är hungrig, men det serveras sällan middag. Jag kan ofta vara irriterad på pojken och hans bror, men den här dagen flyttade han in i mitt hjärta och han kommer alltid att vara välkommen till oss (nästan).
2 kommentarer:
Denna killen finns till även för din skull..., inte bara för Anton. För att få dig att inse alla dina goda egenskaper och för att få din självkänsla att växa. han har en uppgift... att hjälpa dig och Anton. det är jag säker på.
KRAAAAAAAAAAAAAAM
<3
Skicka en kommentar