Tiden går långsamt

Just nu går tiden oändligt långsamt. Samtidigt som kroppen är genomtrött och inte orkar göra någonting alls så känns det som om det kryper runt miljontals myror i min kropp, rastlösheten är grym. Vi längtar så efter att få åka in och föda detta lilla barn, att återigen få bli mamma och pappa, att bli store-storebror och lille-storebror. Att ha en liten varelse att lägga i vaggan som nu har stått och samlat damm många gånger om. Det som däremot känns lite småjobbigt är att trots att jag sett det så många gånger, helt plötsligt har kommit på att det gör jäkligt ont att föda barn och det finns absolut inget sätt att komma ur det..... och hur gör man för att bli en trebarnsmamma ??? Vad tänkte vi på när vi att där i solstolen med en drink i handen i somras när vi var i Thailand, allting kändes på något sätt mycket enklare då, hmmmm.