Med bara tre dagar kvar till beräknad förlossning får det nu vara dags för packning av den obligatoriska väskan. Det mesta av bebissakerna har legat färdiga ett bra tag, men nu är det dags för ytterliggare ett steg. Allt som går att packa ner har kommit i väskan och det som är för tidigt har blivit uppskrivet på en lapp, så att när det är dags att åka bara kan bockas av. Nu är det inte lång tid kvar....
För en liten stund sedan ringde barnens farbror Magnus och frågade om något av barnen ville följa med på teater eftersom han har en extra biljett. Axel blev utvald och ska nu åka iväg och titta på Pettson & Findus. Jag vet inte hur han kommer att reagera på att åka ensam med Magnus och kusin Jakob, men vi hoppas att det ska gå bra, (dessutom skickar jag med lite godispengar, det brukar underlätta det mesta). Det ska iallafall bli jättespännande.
Satt häromkvällen och tittade på tv när dom visade ett reklaminslag om vasaloppet. Då utbrister Danne helt plötsligt , -Det ska jag nog göra nästa år, det kan inte vara så svårt ! Om någon undrar hur jag då reagerade, kan jag berätta att jag har legat dubbelvikt att skrattattacker sedan dess. Hur i hela friden ska en helt otränad kille som aldrig har åkt längdskidor kunna åka vasaloppet. Han ska vara väldigt glad om han ens hinner till första stationen innan dom stänger den och han blir upplockad av bussen för att köras till Mora, hahahahaha. Jag lovar att om Danne tänker ställa upp i starten i vasaloppet nästa år så ska jag finnas där som hejaklack och stötta honom som bara en fru kan, hahahaha ..... asgarv..... hahahaha. Min man är helt underbar !
Just nu går tiden oändligt långsamt. Samtidigt som kroppen är genomtrött och inte orkar göra någonting alls så känns det som om det kryper runt miljontals myror i min kropp, rastlösheten är grym. Vi längtar så efter att få åka in och föda detta lilla barn, att återigen få bli mamma och pappa, att bli store-storebror och lille-storebror. Att ha en liten varelse att lägga i vaggan som nu har stått och samlat damm många gånger om. Det som däremot känns lite småjobbigt är att trots att jag sett det så många gånger, helt plötsligt har kommit på att det gör jäkligt ont att föda barn och det finns absolut inget sätt att komma ur det..... och hur gör man för att bli en trebarnsmamma ??? Vad tänkte vi på när vi att där i solstolen med en drink i handen i somras när vi var i Thailand, allting kändes på något sätt mycket enklare då, hmmmm.
Någon som vet var vi kan hitta den här tapeten ?Nu är mamma Lotta på renoveringshumör och det är Axels rum som har hamnat i skottlinjen först. Jag har kommit på att de flesta rummen i vårt hus behöver fräschas upp och då måste man börja någonstans. Självklart har jag hittat en tapet som man måste köpa på Internet och vi känner inte att det är särskilt aktuellt, nu måste vi alltså ut och leta efter den i varenda färghandel vi kan hitta. När vi har hittat tapeten överlämnar jag det mesta jobbet åt Danne för att själv fortsätta med att leta efter ny matta, gardiner och sänglampa.
Efter kraschlandning
Vattenkoppor, tja varför inte. Nu när barnen ändå är lediga hela veckan så är det väl helt naturligt att Axel ska få vattenkoppor. Vi pratar inte en prick här och en prick där, vi pratat massor, så mycket att han tre nätter i rad har vaknat var tionde minut och skrikit av klåda och smärta trots både tavegyl och xylocaingel. Vi hade en del planer för veckan som att åka till öppna förskolan och badhuset, men det var bara att glömma och tänka i helt nya banor. De första dagarna var vi hemma eftersom att Axel hade feber och var trött, men efter det har det blivit jättemysig pulkaåkning, bio och sett Bolt och glassbombsbak. Idag är vi trötta på vattenkopporna och han har bara skorpor kvar, dvs ingen smitta så om en liten stund bär det av ut i vintervädret för en tur till Vellingebadet.
Ikväll är det tjejmiddag hemma hos Madde, det ska bli roligt att träffas alla tjejerna och snacka en massa skit och bara ha roligt tillsammans. Sist vi träffades allihop var i höstas när vi gjorde Ullared och bokmässan, ett spännande, roligt och framförallt dyrt äventyr. Eftersom att Madde har legat sjuk i helgen, erbjöd sig Emma att hon skulle hjälpa till att göra salladen och hon lovade bort mig på efterätten. Alltså ringde Emma häromdagen och sa att jag som var så duktig och som tyckte det var så roligt att göra efterätter hade fått det i uppgift till på fredag, hmm... jag skulle inte vilja påstå att just efterätter är min favorituppgift, snarare hatuppgift, men efter lite fjäskande av Emma var hon snabbt i hamn och nu håller jag på med min uppgift med största allvar. Det blir vitchoklad pannacotta med hallonsås vilket är supersmarrigt. Lite irriterande bara att när den var färdig att hällas ner i sina formar kom jag på att formarna var någon helt annanstans i Staffanstorp än i vårt hus, så det fick bli till att improvisera och för att vara ärlig blev det väldigt bra ändå. Smaklig måltid !
Av någon anledning är jag extremt sugen på Lindts choklad i en ljusblå ask och Danne är inte hemma. Jag har en vag känsla vems felet är, men jag nämner inga namn... Det är liksom inte läge att dra ut killarna mitt i Bolibompa och med bara pyjamasar på sig för att köpa choklad just nu. Antingen får jag vänta till typ åtta ikväll och muta Danne att handla på vägen hem eller får jag lida hela kvällen...... vad ska jag ta mig till ???
Vilken pärs....vem i helsike har gett mig iden att fotografera hela familjen Ljungdahl på samma gång. Att få två små gangstrar att göra vad dom blir tillsagda och le på samma gång är mer än man kan bergära, men efter många om och men så tror jag faktiskt att det blev bra, all ära till en mycket trevlig fotograf och en grym pappa Danne som hoppade runt bakom kameran för att få barnen att sitta stilla. Jag skriver tror eftersom vi inte har fått se korten ännu, men det lät på fotografen som om hon var nöjd. Det blev många olika poser, vi låg i en hög på golvet, stod upp med barnen framför oss, ett barn hängande upp och ner, med mera. Gissa om vi var helt slut efter en timme. Jag är mer än säker på att jag ALDRIG i hela mitt liv vill bli familjefotograf, hahaha. Efteråt gick vi och åt lunch på Jensens Böfhus, barnen åt Daltons köttbullsspett, kan det bli mer passande, dessutom vräkte vi i oss så mycket glass vi bara orkade, supersmarrigt och en väldans dyr lunch, men mysigt.
Nu kommer inte ens jag undan. Jag fick igår en uppläxning av barnmorskan, mitt blodvärde var på tok för lågt och hon tycker att jag ska äta järntabletter och det tycker inte jag..... efter många om och men fick hon mig nästan att lova att gå ner till hälsokostbutiken och köpa blutsaft, fast bara nästan. Med trotsiga steg bar det idag ner till butiken och saften inköptes och urk....svaldes. Det kunde ju gott varit godare...suck, så från och med idag och några veckor framåt så står det blutsaft på dagligt intag.
Imorgon gäller det, det är då vi ska försöka få med HELA familjen Ljungdahl på bild. Nu accepteras inga inflammerade ögon, herpesblåsor eller något annat pjåll, nu ska det fotograferas. Har jag sagt att det ska göras så ska det göras. Kläder är inhandlade och provade, så inget kan sätta stopp för det här.....mer än att familjemedlemmarna kan vägra.... nu gäller det !
Tre veckor kvar och många känslor börjar väckas i min kropp, just nu längtar jag i massor. Tänk att om ungefär tre veckor kommer detta lilla barn att ligga i min famn och vara ett nytt liv, ett nytt barn, vårt barn. Tre veckor är ingenting och samtidigt en hel evighet. Kroppen börjar bli tung, byxorna för små och just nu tillbringar jag helst tiden i pyjamas uppkrupen i min varma sköna säng med en bok. Tankarna snurrar runt i huvudet och varje natt vid tre vaknar jag och kan inte somna om, det är så mycket som händer i min värld just nu att jag inte lyckas stänga av alla tankarna. Vem är du som gömmer dig därinne, vi längtar och undrar allihop, hur ser du ut, är du en syster eller bror, är du en busig tjej eller en lugn liten kille ? Vi väntar på dig närhelst du vill komma till oss......
Visste ni att en man har stånd i genomsnitt 5-6 gånger per natt och kan vara upp till en timme!!!
Axel & Anton spelar lufthockey
Axel på El Patchino, det var inte många minuter han satt så här fint och åt...
Idag har Anton varit hemma från skolan. Igår hostade han nästan sönder sina lungor, men sedan vi lämnade skolan har han inte hostat en enda gång. Det var iallafall mysigt med en dag bara han och jag. Förutom att han är besatt av tv:n och har tillbringat halva dagen där har vi tillsammans byggt färdigt vårt 1500 bitars pussel och bakat kladdkakor. En bakade vi till oss själv och en bakade vi till Emma & Pennan. När dom var färdiga gick Anton helt själv med den ena till Emma på förskolan och han var superstolt, både över att han hade bakat till Emma och att han gick ensam. Min lille unge börjar bli stor. 
Fotograferingen på lördag är nu inställd, Danne var hos doktorn igårkväll och fick reda på att han hade någon form av inflammation i ögat med resultatet att han fick både antibiotika och ögondroppar. Om ögat såg illa ut igår ska vi inte prata om hur han såg ut imorse. Det gör ont i mina egna ögon bara jag tittar på honom. Nu hoppas jag att ni hjälper mig att hålla tummarna att hans öga är bättre till den 12:e då vi fick en ny tid till fotografering.....
På lördag skulle det vara dags för familjens fotografering. Kläder är inköpta och tiden är bokad, men Fan fick jag.... Danne har gått och skaffat sig ett svullet öga, möjligtvis en vagel eller smuts efter en rivning. Inget snyggt på kort så imorgon är det jag som får ringa fotografen och ställa in vår tid, tyvärr är det inte säkert att det blir någon ny tid innan bebisen tittar ut och än än gång kommer det inte att finnas några fina bilder på min mage. Allt har väl en mening, men just nu har jag väääääldigt svårt att se meningen med det här ... suck ...
Har bestämt mig för att inte låta mitt dåliga humör förstöra den här dagen. Dags att börja om från början. Nu går jag och lägger mig i ett varmt skönt bad med en bok och bara slappnar av och låter alla tankar rinna av mig, sedan är det nog dags att äta lite frukost och bestämma mig för vad jag ska göra med den här dagen i mitt liv.
Idag har jag verkligen allt jag behöver. Jag har min helt underbara man, två fina pojkar (busungar), ett ofött barn som växer i min mage, en helt otrolig vän, ett hus jag trivs i och en hel massa annat som jag inte kommer på. Fan vad jag är lycklig !!!
Ännu en vecka har gått och jag har varken haft tid eller lust att skriva blogg, men nu är jag återigen här. Under gårdagen var jag på en mycket intressant och givande kurs, helt ensam och jag känner mig både stolt och modig över mig själv. Jag överväger till och med att gå en fördjupande kurs i samma ämne, trots att det till och från var ganska läskigt.
