Världens sämsta mamma

När barnen blir hämtade på dagis och skola är dom mer än trötta, det hjälper liksom inte vad jag än gör för att få dom på någorlunda gott humör. Det är skrik, gnäll och tjat i massor och jag slutar snart att hoppas på ett leende när jag kommer för att hämta dom. Det dåliga humöret brukar hålla i sig ett tag och sedan är allt glömt och förlåtet (i bästa fall), så var det inte idag. Vi var bjudna på middag hemma hos farmor och farfar och jag behövde bara köra inom ica för att handla hem lite småsaker, i affären var det samma visa, gnäll, gråt och tjat. När vi nästan är färdiga lämnar jag Axel sittande i kundvagnen för att hämta en sista sak och hör att han gråter, men det har han gjort sedan jag hämtade honom och reagerar inte nämnvärt. När jag kommer tillbaka ligger han på golvet och har alltså ställt sig upp i vagnen och ramlat ur. Gissa om jag känner mig som världens sämsta mamma och gissa hur många fördömande blickar jag fick. Han har en rejäl bula i bakhuvudet och när vi kom hem till farmor 10 minuter senare somnade han direkt i mitt knä. Stackars Axel, jag pratade med barnakuten och vi kom överens om att vänta ett tag med att komma in. Axel piggade på sig, men när vi körde hem somnade han i bilen och han sover fortfarande. Jag vet inte om jag ska låta honom sova eller jag ska väcka honom med jämna mellanrum.