Med alltför jämna mellanrum ifrågasätter jag meningen med livet. Missförstå mig inte, jag älskar min familj, mina barn och min man, jag har verkligen allt, det som så många strävar efter under hela sitt liv, men det jag inte har är sinnesro och harmoni i min själ. Jag kämpar dygnet runt för att komma dit, men jag är inte ens i närheten. Jag har dom allra finaste av vänner och ändå känner jag mig så ensam. Ett av mina problem är en ond cirkel som jag ständigt befinner mig i. Det börjar med att jag är uppvarvad och kör på i full fart, städar, tvättar, leker med barnen, lagar mat, pysslar, handlar o.s.v, allt på högvarv. Detta gör att jag blir fruktansvärt trött, har inte möjlighet att sova ifatt och blir istället deprimerad. Jag har ett enormt sömnbehov och det är sällan jag lyckas få all den sömn jag behöver, sedan är jag tillbaka då det kryper i hela kroppen och jag inte vet hur jag ska få ett slut på det. Jag har kommit på att hur mycket bekräftelse jag än får utifrån så hjälper det inte, det måste komma ifrån mig själv och det är jag heller inget vidare på. Ni kan ju gissa var i cirkeln jag befinner mig nu då jag bara vill fly ifrån mig själv. Jag är så trött, vill bara krypa upp i någons famn och vara ledsen.
fredag 19 mars 2010
Vad är meningen med livet ?
Med alltför jämna mellanrum ifrågasätter jag meningen med livet. Missförstå mig inte, jag älskar min familj, mina barn och min man, jag har verkligen allt, det som så många strävar efter under hela sitt liv, men det jag inte har är sinnesro och harmoni i min själ. Jag kämpar dygnet runt för att komma dit, men jag är inte ens i närheten. Jag har dom allra finaste av vänner och ändå känner jag mig så ensam. Ett av mina problem är en ond cirkel som jag ständigt befinner mig i. Det börjar med att jag är uppvarvad och kör på i full fart, städar, tvättar, leker med barnen, lagar mat, pysslar, handlar o.s.v, allt på högvarv. Detta gör att jag blir fruktansvärt trött, har inte möjlighet att sova ifatt och blir istället deprimerad. Jag har ett enormt sömnbehov och det är sällan jag lyckas få all den sömn jag behöver, sedan är jag tillbaka då det kryper i hela kroppen och jag inte vet hur jag ska få ett slut på det. Jag har kommit på att hur mycket bekräftelse jag än får utifrån så hjälper det inte, det måste komma ifrån mig själv och det är jag heller inget vidare på. Ni kan ju gissa var i cirkeln jag befinner mig nu då jag bara vill fly ifrån mig själv. Jag är så trött, vill bara krypa upp i någons famn och vara ledsen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag tror du skulle må bra av att gå och prata med någon....försöka få ur dig och läka dig själv.
KRAM
Ibland så e det så att man mår bra av att hjälpa och vara där för andra, man är det för sin och den andras skull. Man har behov av att veta att andra har behov av dig. Att man mår bra av att ge till alla andra, sin familj, vänner, man...alla. Men för eller senare så tar det slut man måste förstå var detta berkräftelse behov kommer från. Man måste lyfta locket och se den man själva är. Vi är nog alla lite såhär tillmans. Sen e det inte lätt att ha 3 barn man hus och hela köret, det är tungt och man mår inte alltid bra. men man får inte glömma sig själva. Våga att vara ledsen och våga visa dina barn att du inte alltid kan vara på topp. Man är ingen dålig mamma för det, tvärtom. Man måste lära sina barn vad som är en del av livet. Detta blev långt, men vad jag ville säga är:
Våga vara svag först när du har varit svag kan du bli stark.
Kram Magda
Somnade med Elsa klockan sju och har sovit i några timmar, mår väldidigt mycket bättre redan för den här gången. Det är inte så farligt som det låter. Tack för ditt fina s´var Magdalena. Sandra, det löser sig ska du se.
Kram
KRAAAAAAM <3<3<3
har inget annat vist och förnuftigt att säga... Bara att..
ja, kraaaaaaaaaaaaaam.
Hänger på Sandra och Magda.
Jag tror TYVÄRR inte att det är ovanligt, det du säger. Att vi har så mycket omkring oss - och ändå känner vi oss inte tillräckligt nöjda, tillfredställda, älskade...Jag tror, precis som du skriver, att det måste finnas en grundtrygghet inom oss för att nå dit. Jag är säker på att det går, men att vissa av oss får arbeta extra mycket för att nå målet. Jag har funderat mycket på det, och jag tror mycket bottnar i vad för relation vi har till våra föräldrar...men visst, jag kan ha fel. Lycka till!
Skicka en kommentar