Tiki tiki

Just nu är jag alldeles kär i den här låten. Jag har nog hört den förut, men aldrig tänkt på att den finns. Jag och Elsa dansar till den på mamma-barngympan och den är helt underbar. Jag tror jag ska ta och spela den dygnet runt ett tag nu. Tyvärr kan jag inte lägga upp den här eftersom det inte fungerar eller att jag är så dum att jag inte vet hur man gör. klicka på länken, lyssna och njut !

http://www.youtube.com/watch?v=kFRTQj76sPA

Ett litet frö

Tidigt i graviditeten började en av mina arbetskamrater att hjärntvätta mig, hon planterade namnet Elsa och frågade sedan dagligen hur det var med lilla Elsa. Lite senare ungefär i vecka 27-28 är den här bilden tagen och fortfarande kallade hon magen för Elsa... kanske inte så konstigt att det blev det namnet i slutändan trots allt. Hennes fullständiga namn är nu Emma Charlotte Elsa Ljungdahl.

Minnen från en underbar resa

Om några dagar är det ett år sedan vi åkte till Thailand, en resa som vi aldrig kommer att glömma, en resa som är det absolut det bästa vi någonsin gjort tillsammans. Vi hade det alldeles underbart och kom varandra nära på ett sätt som vardagen inte tillåter. Jag hoppas och önskar att vi kommer att göra fler resor tillsammans, dom minnena delar vår familj och minnen är något ingen kan ta ifrån oss.

Jag önskar att det inte ska dröja alltför länge innan vi har lyckats spara ihop till en ny resa. Det är så många ställen vi vill åka till och det är bara vi själv som kan sätta stopp för alla våra drömmar. Vi vill åka till Afrika på safari, till Malaysia för att bada, shoppa och bara njuta, till Florida och disneyland, vi vill upptäcka världen och vi vill göra det tillsammans. Jag är lycklig och har allt en människa kan begära. Jag har en underbar familj, en fantastisk man och tre otroliga barn. Jag har en frisk familj, ett fint hus, ett jobb jag trivs med, fina vänner och en studsmatta i trädgården. Jag har allt det som många människor kämpar hela livet för att få och kanske aldrig lyckas skaffa sig.

Det är upp till oss nu att förvalta detta underbara och att ge våra barn en så lycklig barndom som det bara är möjligt med massor av minnen som ingen kan ta ifrån dom, för när dom är vuxna är det upp till dom själva att göra livet så bra dom kan. När jag var i tonåren var jag en olycklig tjej och helt övertygad om att jag aldrig skulle komma närheten av lyckan, den värsta mardrömmen var att jag aldrig skulle hitta en man som ville ha mig och att jag då aldrig skulle få uppleva lyckan att få barn, en dröm jag haft sedan jag var mycket liten, men jag lyckades och nu sitter jag här med allt jag önskade.

För inte så längesedan sa min pappa när han var förbannad på mig att - Lotta, du har alltid sett till att skaffa dig det du vill ha..... Ja, det har jag gjort och det tänker jag fortsätta med, för ingen annan fixar det åt mig. Jag är en lycklig människa !!!

Kakbak

Igår skulle vi ha kalas vid 18-tiden och glad i hågen hade jag bestämt att jag skulle baka ett par kladdkakor under eftermiddagen att ha istället för tårta. För dom som inte känner mig så väl så är jag urusel på att baka. Laga mat de kan jag och är dessutom riktigt bra på, men kladdiga smetar och degar är inget för mig. Jag provade en tips jag fått av en vän att ha i pollykulor, jag bakade, fixade och lät möget svalna och när jag skulle lägga upp dom på fat inser jag förtvivlat att den ena är totalt misslyckad. Jag fick ett halvt hysteriskt anfall, men lyckades lugna mig och skickade Danne på att köpa en dajmtårta på vägen hem. Jag hade tänkt att kasta den kladdkakan som var smet helt igenom, men den blev stående på bänken under kvällen. En av mina gäster fick syn på den och när kvällen är över finns det bara en av kakorna som är slut....vilken ? Jo, den misslyckade. Mina gäster valde att gå in och hämta en kladdkaka som igentligen inte var ätbar.... ibland är livet märkligt.

Axel Von Kleten

Idag fyller vår lille kille Axel fyra år, är det någon som kan berätta mig mig vart dom åren tog vägen. Det var inte alls länge sedan han kom till oss en varm och solig dag i maj, vår alldeles egen lillebror. Tänk att han valde att komma till oss, till sin mamma, pappa och storebror. Idag har det varit full rulle och nu är vi trötta stor som liten. Äntligen är nu alla kalas över för ett bra tag framöver, Det är trevligt, men väldans mycket jobb. Nu ska vi njuta av livet och bara vara.

Att blogga eller inte blogga....?!?!?!

Jag har funderat en del på det här med bloggandet. Ska jag fortsätta att blogga och isåfall varför. Vad är meningen med bloggandet, är det någon som är intresserad av att följa mig och mitt liv, varför skulle jag och min familj vara så intressant ? Det finns dom som läser bara för att dom är nyfikna, men så finns det oxå dom som läser och tar alla chanser dom kan hitta att göra bloggaren illa. Jag förstår inte meningen med det, vad får man ut av att göra en annan människa illa ? jag har inte skrivit på ett tag av olika anledningar, den ena är att jag har faktiskt inte hunnit och den andra anledningen är att det ibland känns som ett rätt meningslöst tidsfördriv. Jag har fått lite påtryckningar från olika håll att jag ska fortsätta och det är roligt, så roligt att jag tänker ge bloggandet en chans till, så hej mina vänner nu är jag tillbaka, läs om ni vill annars skit i det !

Livets gåta

Axel frågar-

Mamma, vad är det här för något ?

Det är en pungkula Axel.

En pungkula ?

Ja, en pungkula...

Mamma, har du en pungkula ???

Nä, jag har ingen pungkula

Har pappa en pungkula ???

Ja, han har en pungkula.

Jaha okej !!!

Livet är ett stort mysterium för ett barn...

tur att han inte frågade vad den var till för....

Längtar till imorgon....

Vaknade imorse till en helt underbar morgon, solen sken och alla var lyckliga. Självklart måste vi ta vara på den här fina dagen som inte kommer åter och vi tog beslutet att ta oss ut i skogen för en mysig promenad och korvgrillning. Det skulle vi ALDRIG ha gjort. Jag vet inte om det är mina barn som är sjukt bortskämda och otacksamma eller det är vi som föräldrar som har misslyckats av det grövsta med att uppfostra våra barn. Sagt och gjort körde vi iväg till skogen. Redan i bilen var Anton på dåligt humör för att han ville till en annan skog och sedan bara fortsatte det. Från det att vi började gå har dom gnällt, skrikigt, tjatat, slagits och varit allmänt jäkla otrevliga. Jag kände verkligen för att gå i skogen dag och trodde väl någonstans i min vildaste fantasi att mina barn skulle må bra av att vara där, att dom skulle tycka att det var roligt att leka och att jag var en bra mamma som försöker engagera mig i mina barn, men FAAAAN heller. Mina barn hade varit lyckliga om dom hade fått titta på tv-helvetet dagarna i ända......