Ett ögonblick med oss...: Lilla gullefjun

fredag 17 april 2009

Lilla gullefjun

Är jag en hönsmamma som inte vill lämna min sexåring på skolan utan att berätta för någon vuxen att han är där. När jag själv var sex år så gick jag ensam hela vägen till skolan, men jag anser att man är för liten för det när man går i förskoleklassen. Men om jag nu tycker att det är för tidigt att dumpa honom vid skolgrinden, när är det då dags att faktiskt släppa taget om honom. Jag känner mig som en töntmamma, men jag är ju rädd om mitt lilla barn...

1 kommentar:

Sandra sa...: Du behöver ju inte dumpa honom utan du kan ju vinka vid skolgränsen, le och stå kvar och vinka tills han nått dörren och gått in :)
Det är jättesvårt att släppa taget men han fixar det, han kanske till och med växer med att "få gå in själv" känna att han är stor :)
DU FIXAR DETTA!!!!; 18 april 2009 kl. 11:53

Skicka en kommentar

Välkommen att följa med på vår resa

Följ med mig och min familj på vår resa, en resa som går genom livet. Följ med oss i våra stunder, glada som ledsna. Livet för vår familj ser ut som det gör för dom flesta småbarnsfamiljer, det går både upp och ner och framförallt går det i en rasande fart, ofta mycket fortare än vi skulle önska. Vi försöker att ta tillvara på ögonblicken och vara lyckliga här och nu. Jag har kommit på att det kan vara små korta och oplanerade möten som gör att en dag blir extra lyckad, likaså kan det vara vägen till en dröm som gör oss glada och inte alltid målet i sig själv. Vi är en härligt rörig liten familj med mamma Lotta, pappa Daniel, två pojkar Anton & Axel och en liten tjej Elsa, även kallade syskonen Dalton. Vi har ständigt något bus i kikaren och vare sig vi vill eller inte så syns och hörs vi var vi än är eller gör. Välkommen att följa med på vår resa, en resa som går genom livet.