Titta vad jag kan !!!

Så här ser dom ut, Elsa nya klänningar som jag har sytt (med lite, lite hjälp av Emma och hennes mamma). Visst är dom fina. Jag är så sjukt stolt över något som förmodligen vilken femteklassare som helst skulle klara av, men det struntar jag i. Elsa hade den gröna på sig i torsdags och det var inte en människa som gick förbi henne utan att säga hur söt hon var och att hon såg ut som en liten docka. Jag kan !!!!!

Sjukhuset nästa...

Det som inte får hända.... hände. Anton hade några kompisar hemma igår och som vanligt när någon av bröderna Ljungdahl är med så är det full fart som gäller. Efter MÅNGA tillsägelser att ta det lite lungnare hördes plötsligt ett illvrål. Det var en av kompisarna som var ledsen. Han hade hoppat från Antons stol (en kontorsstol) och landat på sin hand. Jag samlade ihop hans saker och såg till att han kom hem ordentligt till sina föräldrar. Han skrek högt och tydligt hela vägen och när vi närmade oss huset lät det ännu värre. Jag fick inte titta på hans hand men berättade för hans pappa vad som hänt och att dom nog skulle ha ett öga på den. Imorse ringde jag dit för att höra hur det var med honom och det visade sig att han brutit underarmen på två ställe. Fan, fan, fan säger jag bara. Jag känner mig hyfsat ansvarig och skyldig till det som hände, men jag tror inte att jag hade kunnat göra så mycket för att förhindra det.....stackare.

Loppor

Shit, jag tror att vi har fått loppor. Axel och jag vaknade imorse att att vi har kliande utslag på hela kroppen. Jag har igentligen ingen aning, men jag gissar på att katterna har fått loppor som dom har delat med sig av. vi har iallafall tvättat alla våra sängkläder och gett katterna loppmedel så får vi se om det hjälper, men fu vad äckligt det är.

Livet på en liten tråd

Äntligen börjar min livsgnista att återvända. Jag har varit nere i en svacka ett tag, men nu känns det helt plötsligt som att det faktiskt finns en mening med livet. Jag tänker inte längre varje minut på hur meningslöst livet är, nu kan det dröja flera minuter mellan tankarna. Jag har återfått min lust att börja blogga, fixa med recepten och att sy... Japp, helt rätt du läste sy. Jag som inte vet hur man trär i tråden i en symaskin eller hur man syr i en knapp, men jag har sytt en klänning till Elsa och den är jättefin för att vara första gången. Bildbevis kommer senare. Men det jag menar är väl att jag har börjat att hitta en balans i livet igen efter amningspsykosen. Livet är fortfarande rätt tufft med tre barn, men vad fan, det kan jag väl fixa !!!

Tandfen har varit i farten

Är det så här en riktig försteklassare ska se ut ? Anton har allt som allt tappat två tänder varav en redan har växt ut, men han opererade ut fem tänder när han var tre år. Hur han lyckas tugga känns som en gåta, men visst är han söt på sitt alldeles eget oproportionella sätt.

Jag ålar

Här har ni mig jag ålar, och se så fort jag tar mig fram

här har ni mig jag ålar, men en dag sa det stopp då reste jag mig opp !

Upp

Idag var Emma, jag och killarna på bio och såg den nya filmen Upp. Det var förhandsvisning då filmen ännu inte haft premiär och dessutom var det gratis popcorn, dricka och godis, det kan inte bli bättre. Vi fick biljetterna av en vän som inte själv hade möjlighet att gå, ibland ska man ha tur. Filmen var jätterolig och väl värd att ses.

En sockerbagare...

På måndagar och fredagar är Axel hemma från förskolan och då måste vi naturligtvis hitta på saker tillsammans. Eftersom mamma Lotta avskyr att stå och frysa på lekplatsen stannar vi istället hemma och pysslar lite. I fredags ville Axel baka sockerkaka. Han är duktig på det och tycker att det är roligt. Det är en liten stund då han får egentid av mamma och bara njuter. Just nu måste vi jobba på att vara mer med barnen var för sig och ge dom massor av uppmärksamhet vilket är bra mycket svårare än det låter.

Lillasyster Dalton

Veckorna går fort och ibland känns det som att vi inte hinner med att leva och njuta av stunden, det som faktiskt är så viktigt när man är småbarnsförälder. Jag vill komma ihåg det här året när Elsa är liten, den dagen hon är stor och ska stå på egna ben. Som det är nu kommer jag förmodligen bara att komma ihåg ett virrvarr av dagarna då vi sprang ikapp med tiden. Vi hämtar och lämnar bröderna, går på sagostund, träffar mammagruppem, går på babysim, städar, tvättar och lagar mat. Därför har jag nu bestämt att vi ska minska på aktiviteterna för att "bara" vara hemma och mysa med varandra. Vi kommer att sluta på babysimmet hur roligt det än är. Elsa är jätteduktig och stänker ner alla dom andra bebisarna, det är ju inte för inte som hon är lillasyster till bröderna Dalton.

Lika som bär

Inte alls lika varandra ?!?!?!

Ett jäkla glappande

Föräldramöte på förskolan idag och för en gångs skull lyckades jag med något som för mig är en stor bedrift, jag var nästan helt tyst. Jag har annars en förmåga att göra bort mig och helt ta över och bara låta munnen glappa. Det liksom bara bubblar ur mig och jag kan inte få stopp på det. Jag klarade det, hahahaha !

Mamma sökes

Familj söker ny mamma då den tidigare har sagt upp sig pga bristande kunskaper, dåligt tålamod och uppgivenhet. Tjänsten kräver att du som söker är stresstålig, konsekvent, har ett gott tålamod och tycker att det är fantastiskt roligt att tjata trots att ingen lyssnar. Du ska älska att städa, laga mat, tvätta och handla. Dygnet runt, året om utan ob-tillägg eller någon som helst tacksamhet. Du får ingen lön och ska kunna allt som en barnläkare bör kunna. Tjänsten ska tillsättas omgående då familjen står utan mamma tillsvidare.

Skrik och bråk

Anton har studiedag idag och vi hade köpt biljetter till teater på biblioteket. Det blev lite stressigt imorse så det fick bli bilen dit (bra ursäkt va...). Barnen tyckte att det var roligt och efteråt skulle vi gå till en lekplats med en vän och hennes barn. Elsa hade somnat och eftersom jag inte ville väcka henne promenerade vi till lekplatsen. Det var kallt brrrrrr. Vi hade tagit på oss för lite kläder och vi frös allihop, fast vi var rätt snygga :-) Efter en halvtimmes bråk, skrik och huttrande fick det vara nog och vi gick hem till farmor istället. Är det så att alla barn skriker och vrålar konstant om det inte råkar vara så att dom för tillfället får godis eller leksaker eller vad har vi gjort för fel ??? Det känns som att vi har provat det mesta, men inget fungerar. Dom kommer att växa upp och springa runt och skrika och slåss för att dom inte får göra som dom vill...suck.

Dopnallegudstjänst

Elsa med sin nya nalle efter att ha dragit ner mammas tårtbit på golvet.

Idag har vi varit på Dopnallegudstjänst. Ett trevligt iniativ från kyrkan (för att få dit folk, hihihi), där det var en barnanpassad gudstjänst med psalmer som Tryggare kan ingen vara, Du vet väl om att du är värdefull och Imse vimse spindel. Faktiskt första gången i mitt liv som jag har bett Gud som haver barnen kär på riktigt. Innan gudstjänsten fick alla de nydöpta barnen varsin nalle med en liten lapp med namn och en liten dikt i och efteråt bjöds det på tårta och kaffe. Vi tycker att det är ett bra sätt att få barnen att vara delaktiga i en gudstjänst. Kanske skulle man gå i kyrkan med dom lite oftare, vi har ju trots allt valt att döpa dom in i det svenska kristna kyrkan, då är det väl inte mer än rätt att visa dom vad dom är med i.

Emma Charlotte Elsas dopnalle.

Stadsbarnen möter kor...

Undrar vem som är mest rädd och nyfiken Axel eller kon ???

Gårdagen blev en jättefin dag då vi faktiskt umgicks som en familj. Vi träffade farmor på gården, matade korna med äpple och plockade hallon. Ibland skulle jag vilja flytta ut på landet och bara låta livet ha sin gång. Jag känner ett inre lugn när jag kommer upp till stugan där det finns skog, ängar och mycket djur. Tänk att låta barnen springa omkring och bara vara, dom skulle lära sig att leka alldeles själva och njuta av vår natur. Tyvärr så är det lite långt ifrån jobb, släkt och vänner, men man kan ju fantisera. Det var roligt att träffa mormor och morfar och snart kan dom kanske flytta in i sitt hus. Det får bli lite fler turer under hösten och vintern, vi längtar redan.

Leksakstidningen är mycket intressantare än nån gamma kossa (ett äkta stadsbarn)

Fast om man väntar tillräckligt länge tar nyfikenheten över om

vad resten av familjen håller på med.

Mums med hallon, men vem har kommit på den dumma iden att

plantera brännässlor mitt bland hallonen ?!?!?!

Elsa och Farmor på gården tar en närmare titt på varandra.

Här kommer vi !

Äntligen.....äntligen är vi tillsammans hela familjen igen. Hösten är här med allt vad det innebär och idag regnar det i massor. Morgonen har varit härlig och vi kröp allihop ner i badkaret och myste. Det är lite trångt, men finns det hjärterum... Idag bär det upp till mormor och morfar i Hästveda. Vi träffas nästan aldrig nu längre när dom har flyttat och kan man tänka sig, vi saknar dom faktiskt....fast bara lite :-) Dom vet visserligen inte om att vi kommer, men det är ju familjen Bus specialitet, att vara impulsiva och överraska folk vare sig dom vill eller ej. Hoppas att mormor tycker att det är lika roligt som vi.

Vad ska vi göra ?

Nu sitter vi här med en helt ny fredag. Anton är lämnad i skolan, Elsa sover ute i sin vagn och Axel tittar på bolibompa. Vi vet inte vad vi ska göra med dagen, kanske åker vi till öppna förskolan, kanske stannar vi hemma och bara tar det lugnt. Personligen skulle jag vilja vara hemma, men om en halvtimme kommer Axel att vara rejält rastlös och då fungerar det inte att sitta hemma. Jag längtar till att Emma kommer hem och kan leka med oss, det är bara fyra fredagar kvar till dess. Dagen är alltså ännu en ny dag att ta sig igenom, för att ikväll övergå till en ny lördag...

En dag till....

Dagarna rullar på och om några dagar är Elsa 7 månader gammal. Livet efter sommar och semester har sakta men säkert återgått till vardag och rutiner. Det är skönt med ledighet, men ändå är det en trygghet i vår vardag med allt vad det innebär. Ibland kan jag känna mig fångad mellan dagarna, när en äntligen är över kommer nästa utan att jag hinner med och nästa och nästa. Det är väl så det ska vara att leva, det heter så fint " Carpe Diem - Fånga dagen " och " Njut av stunden". Det är för mig bra mycket enklare att säga än att verkligen göra. Det är en gåva att ha fått tre friska barn, men jag hinner sällan hämta energi till att orka med morgondagen. Jag har höga krav på mig själv, huset ska helst alltid vara städat, maten ska vara hemlagad, barnen ska få egentid med oss vuxna och jag ska vara en pigg, glad och konsekvent mamma. Jag vet inte hur ni andra bär er åt, men jag lyckas inte leva upp till det här. Jag vill så mycket, men jag orkar inte allt jag vill, jag är trött.