Jag önskar alla mina vänner Gott Nytt År och lovar att min nyårskrönika kommer någon gång i början på nästa år. Nu måste jag nog sätta lite fart med tanke på att vi ska vara borta hos gäster om 25 min och jag har inte ens bestämt mig för vilka kläder det blir till kvällen.....
Vi har ett problem, inget stort men ändå ett problem. När vi äter fukost om helgerna och köper nybakade bullar vill alla i familjen äta överdelen av bullen vilket resulterar i att det bara finns nederdelar kvar efter en liten stund. Från början var det bara jag som brydde mig om överdelen, men efterhand anammade resten av familjen och nu finns det ingen överdel kvar åt mig. Kanska skulle det funka om jag börjar äta nederdelar ett tag....unfrar vad resten av familjen gör då ?!?!?!
Det blev ingen operation och vi är så fruktansvärt glada. Proverna visade på att infektionen var på väg ner och nu kan han ju få i sig mat, så i nuläget gör man inget om han inte skulle bli sämre. När Anton och jag körde hem från sjukhuset igår bestämde vi att han skulle bli frisk till idag och så blev det, vi bestämde oxå att det vi önskar riktigt, riktigt mycket, så blir det tillslut. Anton önskade att han hade en lampa med guldfärg och en ande och då skulle han önska bort alla sjukdomar och sprutor i hela världen....det önskar jag med. Kvällen är vår och nu kan vi andas ut och lättade fira nyår imorgon !
Nu har vi tillbringat halva dagen i diverse väntrum och slutsumman av det hela blev att dom tog några prover på honom idag och vi ska dit imorgonbitti för att ta om samma prover och sedan tillbaka till doktorn på öron-näsa-hals. Om han inte har blivit bättre i halsen imorgon blir det operation då dom punkterar bölden och mandlarna ryker. Jag är inte speciellt glad över detta med tanke på vad jag tycker om läkarvetenskapen och att skära i människor, men i nuläget är det inte så mycket jag kan göra åt det hela. Vi håller tummarna på att halsbölden har försvunnit till imorgon och att Anton då är frisk som en nötkärna !
Historien om Anton och den begynnande halsbölden fortsätter. Nu har han så pass ont att han knappt kan äta eller prata trots att han går på stark antibiotika, så om en timme bär det av till ännu en doktor. Jag har en känsla av att det inte kommer att sluta där, utan att vi får en remiss till öron-näsa-hals och därifrån blir inlagda inatt på barnkliniken och tillslut blir det säkert nån form av operation, stackars vår Anton. Den som lever får se....
Nu har den förbannade budgetgranen åkt ut en gång för alla. Lova att påminna mig nästa år om varför jag ska betala 350kr för en gran istället för 140kr. Inte nog med att skiten barrar, det blir inte bättre av att katterna går under den och drar med sig barr genom hela huset. Nu är julen slut !!!
Julledigheten har inte alls blivit vad vi hade tänkt oss. Anton börjas så smått hämta sig och bli något bättre, men nu har Axel feber och är på väg att bli sjuk. Vi kan ju bara konstatera att det inte kommer att bli någon skidåkning på vallåsen den här sidan av året, vad som händer nästa år vet bara Gud själv.
Trots många protester överlevde Axel natten utan sin napp. Han vaknade och var ledsen ett par tre gånger under natten, men till slut somnade han om igen. Man kan ju förstå att han faktiskt känner en viss abstinens, stackars lilla han. Första och förhoppningsvis värsta natten är iallafall avklarad.
Då var det gjort, en gång för alla och helt utan förvarning..... tomten har fått alla Axels nappar av hans mamma eftersom hans tänder börjar bli "fula", men när Axel har sovit några nätter utan kommer tomten med ett stort paket eftersom han varit såååå duktig. Det är inte en minut för tidigt och om jag ska vara riktigt ärlig tror jag att Axel själv har varit mer redo än hans föräldrar varit. Vi har känt oss så taskiga och har inte haft hjärta att genomföra detta stora trauma i hans liv. Dock har han fått behålla sin älskade...trasa (det går väl knappast att kalla den snutte längre).
En riktig slöedag har det varit idag. Nu är jag äntligen ledig i sex hela dagar, men jag hann inte mer än att vakna imorse så ringde dom från jobb och undrade om jag ville jobba..... gissa vad jag svarade..... inte en chans ! Nu vill jag vara med min familj och bara njuta. 
Nu är snart julen över för den här gången. Julklapparna är öppnade, julmaten uppäten och alla människor är nu lyckligare än dom var förra veckan..... och ännu ett år återstår till julen kommer igen. Just nu är jag så trött på julmat att jag håller på att kräkas, så idag blir det spaghetti med köttfärsås både till lunch och kvällsmat. 
Tidigt imorse vaknade vi upp till ännu en ny dag, en dag med osäkerhet och krossade förväntningar. Anton har feber och är rejält svullen i halsen och Axel började dagen med att kräkas och fotsatte därefter med att springa på toaletten resten av förmiddagen. Tanken från början var att vi imorgon skulle fira julafton med farmor, farfar och alla de andra. Själv jobbar jag på julaftonskväll och såg fram emot att fira på "riktigt" imorgon. Vi har tagit det väldigt lugnt hela dagen, allt för att killarna ska bli bättre till morgondagen. Vi får se hur det ser ut imorgon, men det viktigaste är att barnen inte bär på någon smitta så att andra blir sjuka. Vi håller tummarna, men vi har ändå utarbetat en nödplan med barnen, att vi fyra i familjen stannar kvar här hemma, vi fjäskar lite med farmor och får hemskickat julmat och att tomten kommer hit med alla våra julklappar. Om vi tänker efter är det ingen dålig ide, utan det kan rentav bli jättemysigt det oxå. Den bästa lösningen kommer av sig själv....
Trots förkylning är det annat som väntar ikväll. I farsdagspresent fick Danne av mig och barnen biljetter till landskampen mellan Sverige och Tjeckien på nya arenan i Malmö. I presenten ingick det liksom att jag skulle följa med, om jag ska vara helt ärlig är jag inte jätteimponerad av hockey, men jag tänkte att det kunde vara roligt att se nya arenan och dessutom att tillbringa en kväll i sällskap med mina fina man utanför hemmets dörrar och utan barnen.
3 dagar senare och jag har höga ambitioner. Jag tänkte städa huset, handla mat och fixa de sista julklapparna, men inte det inte. Just nu kommer jag inte mycket längre än att sitta och blogga i sängen. Efter att ha gjort barnen färdiga och kört dom till skola och dagis är jag helt slutkörd (dom var jättelugna idag) och jag får inse att ännu en dag får spenderas i sängläge. Det är skönt att vila, men nu har jag inte tid med det längre, jag vill inte vara sjuk mer. Mitt huvud dunkar, näsan rinner och jag är helt tom på krafter.....suck....jag har inte ens lust att äta och då är det något som är riktigt fel på mig. Jag har fått höra av mina underbara vänner att jag just nu har en viss likhet med snubben på bilden, jag kan bara inte förstå vad dom menar.
Hmmm, jag vet inte, men jag börjar tvivla på mina försök att bli frisk till morgondagen. Halsen gör ont och jag är väldigt, väldigt förkyld, stackars mig....atjooo !!!
Naaaaaahhhh, vårt barn är verkligen den sötaste stjärngossen i världshistorien. Anton var så duktig, sååå söt och helt enkelt underbar (mina favoriter i luciatåget har alltid varit stjärngossarna). Det är inte utan att man är en väldigt stolt mamma ikväll, en liten tomte som inte vill sjunga och dansa och en stjärngosse, så fina så fina. Naturligtvis skulle vi oxå haft bildbevis om det inte hade varit för vår jävla skitkamera som inte kan ta ordentliga kort, gissa vad som står högst på min önskelista.
Jag är förkyld och det är stopp i typ HELA min näsa, jag har ont i mitt stackars huvud och jag känner mig allmänt hängig. Jag har precis sniffat i mig en halv flaska nässpray, men inte Fan hjälpte det. Jag ska jobba i två dagar nu och har varken tid eller lust att vara sjuk, alltså börjar operation upprepa nu. Jag är frisk, jag är frisk, jag är frisk............. Om jag upprepar det tillräckligt många gånger kommer både jag själv och min kropp tillslut att tro på det och när jag vaknar och stiger upp imorgonbitti kvart över fem är jag pigg som en lärka och frisk som en nötkärna.
Full rulle igårkväll och inte mycket bättre idag. Barnen kom sent i säng igår och min plan var att låta dom sova så länge dom behövde och strunta i både skola och dagis för att orka med kvällen idag. Försskolan var inget problem och vi fick ok att lämna Acke klockan två för att gå och titta på deras julspel klockan tre. Lompes skola var inte riktigt lika öppna för min plan och ville ha dit honom till tio iallafall eftersom dom skulle träna luciatåget inför kvällens julfest. Alltså fick vi asa oss upp ur våra varma goa sängar och lämna Anton i skolan. Axel och jag har tagit det lugnt under dagen och slagit in lite julklappar. Axel lämnades två, Anton hämtades kvart över två och nu har vi precis kommit hem från ett jättefint julspel, dock är Axel inte jätteintresserad av att spela teater inför publik och hann med att både ta av sig luva och skor på scenen och dessutom vägra vara med och dansa med dom andra tomtarna...flin....jag förstår honom verkligen, vem vill tomtedansa inför publik.... Dags för middag nu och sedan julfesten, full rulle jämt och ständigt. Livet är som sig bör i familjen Ljungdahl !
Ikväll är det tredje advent och för första gången i värlshistorien bjuder familjen Ljungdahl på glöggkväll. Vi har pyntat, bakat och tänt ljus i massor och nu sitter vi här nervösa i väntan på att våra vänner ska komma, eller rättare sagt jag väntar och Danne tittar på innebandy på Tv:n till min stora irritation. För att vara helt ärliga är det här med glöggkvällen inte vårt eget påhitt utan det är en rest efter ett av våra vänners bröllop i somras. Det var en lek med alla deras vänner, alla fick dra varsin lapp och fick olika uppdrag under året. Vissa fick att bjuda brudparet på kräftskiva i augusti, vissa spelkväll i januari, vissa korvgrillning i skogen och vi fick bjuda på glöggkväll i december. Vi hoppas iallafall på en trevlig kväll.
Den är väldigt mycket finare i verkligheten....
Mmmm, vad gott med mjukglass i jordgubbssås från McDonalds, vilken tur jag har som har en man som gör allt för mig, mmm.
Julkorten är skrivna och igenklistrade och ännu ett moment i juljakten är snart avklarat. Vi hade även detta året bestämt oss för att INTE skicka julkort. Det är tidsödande, kostsamt och ganska onödigt, men som vanligt kom vi på i sista stunden att det ändå är ganska mysigt att skicka, men framförallt att få julkort, så även detta året blev det av. Det som återstår är att köra ner en runda till byn och köpa frimärke och eftersom vi är såååå enormt sparsamma av oss så tycker vi att det är onödigt att skicka dom kort som ska till Staffis och därför kommer det att bli en rundkörning runt HELA byn (bensinen är säkert dyrare än frimärkena).
Idag är jag och barnen lediga från ekorrhjulet och kan göra precis vad vi vill. Nu på morgonen kommer ett par vänner och deras barn till oss och hälsar på och vi räknar med full kalabalik från första sekund. Det blir mycket mat och en väldig massa prat, precis som det ska vara med vänner och så kan vi passa på att prata om allt vi inte kan prata högt om på jobbet, hihihihi.
Igår kom Emma & Pennan hit och bjöd på hembakad blueberry cheescake och den var supersmarrig. Tänk att vänner kommer hit och bjuder på fika, då måste man vara omtyckt. Vi har tur att vi har sådana fina vänner och det bästa av allt är att vi nästan är släkt så vi får till och med fira jul ihop, bättre kan det inte bli. Emma du vet vad du lovat, kallis väntar på oss, jag längtar. Jag hjälper dig att flyga, bara du låter mig göra det.....
Julklappsinköpen är i full gång och jag har faktiskt riktigt roligt för en gångs skull. I nuläget har vi tillsammans knåpat ihop en lista med vad vi ska ge alla våra nära och kära. En del köpte vi i helgen, en del har vi beställt på nätet och resten ska köpas in när nästa last med pengar kommer till det Ljungdahlska hemmet. Jag har till och med skrivit en liten lista till Danne på vad jag önskar mig, risken är annars att jag säger en sak och den köper han, kul överraskning liksom. På listan står det att jag önskar mig figuriner av willow tree och jag har gett honom en del hintar i den riktningen, men för att vara säker på att jag iallafall får en figur så lämnar jag datorn på med julklappslistan och hemsidan vilda änglar uppe när jag går till jobbet ikväll. Undrar om han fattar ?
Julen knackar på dörren och det börjar bli hög tid att handla julklappar. Jag har inte köpt en enda och verkligen inte funderat ut vad jag ska köpa...inte till någon alls. Jag har just nu ingen lust och det lockar inte att springa ut i affärerna efter saker som av vissa blir förkastade innan dom ens har öppnat sina julklappar. Till barnen blir det enklare, men inte ens till dom har jag börjat handla. Det här året firar vi julafton med våra nära och kära på lille julafton och på den stora röda dagen jobbar jag (inte helt förtvivlad över detta). Jag är helt övertygad om att barnen kommer att överleva julafton utan sin mamma och jag kommer förmodligen att ha så mycket att göra att jag inte ens hinner tänka på var jag är. Den stora utmaningen även det här året är vad jag ska ge Emma i julklapp, jag har en och annan ide, men det återstår att se vad det kan bli.... 
Jag borde ta tag i mitt liv. För tillfället är jag grymt trött och ingenting som inte måste hända händer inte. Idag har jag en hop med byggnadsarbetare ute i förrådet som ska fixa det som deras totalt odugliga arbetskamrater skulle ha gjort redan för 6 år sedan. Huset renoverades efter branden, men det blev aldrig ordentligt gjort och nu regnar det in i förrådet varje gång det kommer vatten uppifrån. Efter sex års tjat kommer dom äntligen för att fixa till det dom har ställt till med. Det jobbiga är att Danne tycker synd om dom så han har gett dom nycklar in till huset för att dom ska ha tillgång till en toalett..... det innebär att vilken jävla minut som helst kan dom klampa in i mitt hem. Snacka om integritet och privatliv.
Ikväll är det jobb, men innan dess har jag lust att träffa en vän. Jag vill åka ut till kallis och sitta i bastun och bara mala på, ut och bada lite och älta, fika lite och prata, prata och prata. Jag tror visst att jag lider av pratsjukan idag och om jag inte får prata kommer jag att tappa förståndet (fast det har jag redan tappat), men jag kommer iallafall att bli mycket sjuk och pratet kommer bara att bubbla ur mig. Kanske ska jag skaffa ett par öronskydd till den vän som vågar sig med...
Det är inte bara moln på min himmel just nu, det finns även en del solglimtar och en av dom är vårt ofödda barn. Vi har varit på ultraljud och än så länge ser allt ut att vara som det ska med barnet. 10 fingrar, 10 tår och ett välskapt hjärta. Den här gången har vi valt att inte ta reda på om det är en flicka eller pojke, det känns inte särskilt väsentligt, vi vill bara ha ett friskt och välskapt barn. Man kan inte ta saker och ting för givna och vad som helst kan hända när som helst. Vi har två friska och lite knasiga barn idag och om man ska se till allt som händer i världen runtomkring oss så ska vi vara väldigt tacksamma. Alla har inte den turen...
Rondellkörning
Aggressiva pappor
Familjer som inte bryr sig
Egocentriska människor
Trotsåldern
Foglossning
Skitväder
Kliande barnrumpor
Hoppas att det finns någon som har haft en bättre vecka än vad jag har haft....suck
